Barndomsfavoriter – håller Teenage Mutant Ninja Turtles 2 idag?

MER LÄSNING:

Barndomsfavoriter – håller Teenage Mutant Ninja Turtles idag?

Barndomsfavoriter – håller The Mask idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Idag är det äntligen dags att återbesöka barndomens skitiga kloaker och gosa med muterade reptiler och kanske en och annan råtta. Det har blivit dags för Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Secret of the Ooze att möta vuxenblickens brutala ögon. Denna uppföljare såg dagens ljus 1991 och vi ser Paige Turco i rollen som April O´Neil och rösterna till allas våra favorit-paddor bjuder Brian Tochi, Robbie Rist, Adam Carl och Laurie Faso på. Mycket nöje! 

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!

Nedtonat våld

Vad mina barnögon såg: jag var lite av en våldsälskande skitunge som parvel - jag badade i underhållningsvåld. Undertecknad borde, om videovåldsmoralisterna talade sanning, förvandlats till en ytterst våldsam och antisocial vuxen. Tack och lov blev det inte så - men det förändrad inte att jag hade oerhörda problem med en särskild aspekt av sköldpaddornas uppföljare som barn. Den gav mig kraftig abstinens efter det lite mustigare ninja-våld originalet bjöd på. Istället för att mosa sina ärkefiender i sopbilspressar bjöd sköldpaddorna nu på hembakade kakor och spelade synth jättehögt. Ve och fasa!

Vuxenblickens dom: upprörda föräldrar kan sannerligen ställa till problem. Originalfilmen mötte en del surmulen kritik av just den här gruppen och producenterna till Secret of the Ooze gick deras önskemål till mötes: ninjorna pacificerades en smula och tonen skulle aktivt närma sig den feber som den tecknade barnserien lyckats leverera. Som actionälskande blådåre borde jag vara innerligt kränkt så här i vuxen ålder, men icke. Visst föredrar jag fortfarande originalets våldsammare penseldrag, men det är trots allt Turtles vi pratar om. Suktar jag efter blodstänk och lemlästning så väntar The Raid troget på mig i blu-ray hyllan istället.  

Lökighet to the MAX

Vad mina barnögon såg: Turtles 2 hade en direktlänk till mina vildaste och tuffaste fantasier. En cinematisk buffé lagat från grunden av ingredienser direkt skördade från mina pojkdrömmars åkrar. Vi snackar ninjor, mutanter, pizzor, svartklädda hejdukar, rakbladsutrustade bossar, ninja-rap och monstruöst stora maskrosor. Secret of the Ooze var den tuffaste kassett som någonsin äntrat min älskade VHS-spelare!

Vuxenblickens dom: det är svårt att inte föreställa sig en girig kostymnisse med dollar-tecken för ögonen när Secret of the Ooze bombaderar skärmen med så gott som alla populära flugor en ung 90-talspublik suktade efter. Så här 30 år senare känns det inte lika tufft. Det som var förbluffande tufft ur barnögonen förvandlas med vuxenblicken till lökighet de luxe. Men helt ärligt har jag inga större problem med varken Vanilla Ice Ninja-dans eller Michelangelos "cold cut combat" utrustad med salamis ur charkdisken. Turtles 2 ångar av självdistans och gör lökigheten charmig och för det mesta uthärdlig.

Turtles "på riktigt"

Vad mina barnögon såg: jag tror vi alla minns när vi närmade oss den magiska gränsen som unga. Gränsen när tecknat plötsligt tappade mark och den "otecknade" filmen började knuffa gränserna för hur våra kulturella identiteter skulle formas. Jag minns mina "otecknade" Turtles mycket väl. Det kändes lite läskigt och exakt hur medveten jag var om att det var en fiktiv skapelse jag såg låter jag vara osagt, men jag reflekterade inte över något filmskapande. Sköldpaddorna var och kändes helt autentiska för mig som barn.

Vuxenblickens dom: idag tror jag mig med all säkerhet veta att Turtles inte finns på riktigt, men det förändrar inte det faktum att jag älskar deras look i de tidiga filmerna. Gummidräkter framför CGI alla dagar i veckan! Måhända är jag helt förblindad av mina nostalgi-brillor men jag tycker faktiskt att dessa klumpiga sköldpaddsdräkter ser helt fantastiska ut – fortfarande. Stor guldstjärna vill jag rikta till Jim Henson´s Creature Shop för sitt eminenta arbete i såväl originalfilmen som i denna, lite snällare, uppföljare.

Domen: håller "Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Secret of the Ooze" idag?

Jag är lite chockad över hur skoj jag hade med Turtles 2 även i vuxen ålder. Nog är den fjantig och larvig, men vi snackar trots allt om muterade sköldpaddor med kung fu-skills här. Kan filmens tematik och dramaturgi vässas? Gud, ja, absolut, men Turtles 2 lyckas ändå fånga tillräckligt med barnslig charm och 90-talsdoftande eskapism för att jag fortfarande ska vilja ninja-sparka första bästa gunghäst ute vid lekplatsen.

För mer läsning --> Scrolla vidare!