Hero bild Gadget

Barndomsfavoriter - håller "Inspector Gadget" idag?

Fredrik Edström
17 januari 2021 kl. 19:01
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Håller manickerna ihop 22 år senare?

Min barndom spenderades framför TV:n i ohälsosamma mängder. Innehöll en film något av följande: laserpuffror, kaststjärnor, prinsessor eller grissvettiga southpaws etsades min bleka barnrumpa fast framför skärmen. Det är i denna naiva barnrumpa denna artikelserie tar avstamp: Barndomsfavoriter – håller de idag?

Gadget
Foto: Disney

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter! Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna? Idag ska den mekaniska detektiven Inspector Gadget granskas med vuxenblickens brutala ögon. Filmatiseringen av denna klassiska tecknade serie landade på bio 1999 och i titelrollen får vi avnjuta Matthew Broderick. I regissörsstolen sitter David Kellogg.

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn vs mina åsikter nu framträder tydligast. Mycket nöje!

Body-horror för kidzen!

Gadget
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: Tanken på en mekaniskt förstärkt snubbe var likadelar fascinerande som blodisande obehaglig. Gadget trillar av pinn i filmens inledande kvart under ganska brutala omständigheter och vaknar upp med tändare, skiftnycklar och konservöppnare inbyggt i sina lemmar. Vilken våt dröm för den elvaåring som satt förtrollad i publiken. Genuint coolt och obehagligt i en mysig kompott.

Vuxenblickens dom: Inspector Gadget gör ett tafatt försök att agera barnvänlig body-horror korsat med en hel del RoboCop och en gnutta Terminator. Mixen är precis så vidrig som det låter. Med undantag för några smått obehagliga scener där Gadgets innandöme är ersatt med kugghjul, slinkies och AAA-batterier är Inspector Gadget ett tonalt missljud. Regissör Kellogg tar uteslutande sikte på de yngsta i publiken, men tycks helt ignorera en god historia, karaktärsresor och tematik. Resultatet blir en tafatt och billig tramsrulle som varken underhåller de yngsta eller äldsta i filmsoffan. 

Matthew Broderick - en sann 90-talshjälte.

Gadget
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: Broderick agerade hjälte i tre av mina barndomsfavoriter: Godzilla, The Cable Guy och Inspector Gadget. Tillsammans med Brendan Fraser var han med och formade mitt cineastiska landskap. I Inspector Gadget fångade han den barnprogamslika lusten, humorn och det mänskliga hjärtat och fängslade mina barnsliga sinnen till fullo. Matthew Broderick var en sann 90-talshjälte!

Vuxenblickens dom: Jag antar att det inte är någon superskräll att rätt många aspekter av Inspector Gadget är undermåliga och smärtsamt daterade. Matthew Broderick är inte en av dessa. Broderick gör sitt bästa för att blåsa liv i ett manus som ger upp innan anslaget och i en roll som står och stampar med sina stålfjäderförstärkta clownskor. Stackars, stackars Broderick.

Retrodoftande estetik

Gadget
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: Tänker jag Inspector Gadget uppstår en enda sak mellan mina gråa hjärnhalvor: kugghjul och slinkies. Kan inte påstå att karaktären gjorde något starkare intryck på mina unga sinnen men estetiken gjorde det sannerligen. Jag älskade allt från Gadgets klassiska trenchcoat, fedora och alla low-tech prylar han förstärktes med. 

Vuxenblickens dom: Estetiken är en aspekt jag faktiskt kan uppskatta med Inspector Gadget. Visst, CGI:n är smärtsamt daterad men designen på samtliga prylar har en retrodoftande touch jag uppskattar. Grovhuggna kugghjul och slinkies tillhör vår protagonists arsenal istället för dagens high-tech hologram med flytande 8K-skärmar. När Winston Studios tillåts spänna sina animatronic-muskler ser Inspector Gadget plötsligt ganska snygg ut och faktum är att jag distraheras från det faktum att det är en sann skräprulle jag utsätter mig för.

Domen: håller "Inspector Gadget" idag?

Gadget
Foto: Disney

Ibland bjuder den här artikelserien på riktigt skrällar. Ibland blir jag golvad över hur väl mitt minne faktiskt håller ihop och hur nostalgin segrar över vuxna cynismer. Idag var inte ett sådant ögonblick.

Inspector Gadget är ett sant hafsverk och jag kan knappt rangordna om det är den så gott som obefintliga handlingen eller den hysteriskt missriktade tonen som provocerar mest. Matthew Broderick gör vad han kan för att charma och jag uppskattar estetikens low-tech approach, men ingenting lyckas helt distrahera mig från det faktum att Inspector Gadget åldrats som ett franskbröd från 80-talet. Aj, mitt arma barnasinne!

MER LÄSNING: Dum och dummare, vem är egentligen dummast?

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL