Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Barndomsfavoriter - håller Djungel George idag?

Barndomsfavoriter - håller Djungel George idag?

Fredrik Edström | Krönika
22 november 2020
Fredrik Edström | Krönika
22 november 2020

Håller George lianer 24 år senare?

Min barndom spenderades, kanske inte helt oväntat, framför TV:n i ohälsosamma mängder. Innehöll en film något av följande: laserpuffror, kaststjärnor, prinsessor eller svettiga southpaws etsades min bleka barnrumpa fast framför skärmen. Det är i denna naiva barnrumpa artikelserien Barndomsfavoriter - håller de idag tar avstamp.

Djungel George
Foto: Disney

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Idag är det äntligen dags att damma av djungel-kalsongen, trimma överkroppen och öva på dina bästa lejon-wrestling moves: det är Djungel George tur att dissekeras av vuxenblickens rakbladsvassa ögon. I rollerna får vi beskåda Brendan Fraser, Leslie Mann och Thomas Haden Church och guide för denna exotiska expedition är regissör Sam Weisman. Djungel George hade premiär 1997 och undertecknad avnjöt filmen på bio – nio år gammal. 

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!

MER LÄSNING:

Håller Mumien (1999) idag?

Håller Antz (1998) idag? 

Ett livs levande barnprogram

Djungel Geroge
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: Djungel George var en laboratorie-förädlat godsak – redo att förvandla ungar till sockerhöga bestar. Undertecknad var inget undantag. Monstruösa fisar, ljudeffekter hämtade direkt ur Cartoon Networks ljudbank och primater i förkläde var helt enkelt omöjligt att värja sig mot som barn. Djungel George var ett livs levande axplock ur barnkanalernas tablåer och givetvis älskade jag upplevelsen helhjärtat 

Vuxenblickens dom: Djungel George erbjuder inte mycket för vuxna smaklökar. Weisman tar tydligt sikte på de yngsta i publiken och med undantag för några småroliga dråplig komiska stunder, försök till innovativa berättande grepp, och John Cleese fantastiska gorilla är Djungel George en ganska svår upplevelse. I synnerhet när berättelsen gör försök att fördjupa sin kärlekshistoria blir det tyvärr olidligt uttråkande.  

Brendan Fraser - sannerligen djungelns konung

Djungel George med lejon
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: Brendan Fraser byggde ett monumentalt konungarike under 90-talet. Karl lyckades tack vare Djungel George, Mumien och senare genom sina gästspel i Scrubs pricka in det perfekta medelvärdet mellan coolhet och humor. En sann ikon och herre bland mina domäner. I Djungel George förkroppsligade han samtliga barnsliga Tarzan-fantasier och hans försök att charma unga Ursula var ren urkomisk genialitet. Fraser var kung över djungeln på fler än ett vis.

Vuxenblickens dom: Fraser slår verkligen knut på sig själv för att, mot din vilja, locka fram lite skrattsalvor. Och till slut lyckas han. Till slut är det omöjligt att inte kapitulera för denna förvuxna bebis som skrotar sin värdighet och kanaliserar sin inre, alkoholiserade clown. Fraser offrar allt för att bjuda ungarna på garv och även om kvalitén på prestationen är ytterst vinglig och ojämn så når han till slut fram genom mina vuxna barriärer via ren råstyrka. 

Meta-tarzan för barn?

Djungel George
Foto: Disney

Vad mina barnögon såg: givetvis var parallellerna till Tarzan självklara. Djungel George är och var en parodi på Edgar Rice Burroughs litterära legend och hymlar inte för en sekund med detta. Det var öppet mål och Djungel George sparkade bollen i krysset. Mina barnögon blev dock mest virriga när berättaren tog sig friheter och blev en aktiv deltagare i historien och helst ville jag bara se George brotta ner ännu ett lejon med mustiga moves.  

Vuxenblickens dom: exakt hur självmedveten Djungel George faktiskt var hade fallit i glömska hos undertecknad. Berättaren hugger, klipper och regisserar historien och ibland känns det riktigt inspirerat och fräscht - andra gånger som att någon varit för lat för att skriva ett manus utan läckage. Blandad kompott helt enkelt. Djungel George refererar till och t.o.m antyder att Tarzan existerar i samma universum och filmen avrundas med en välkänd bild från Lejonkungen. Djungel George är rena rama meta-tarzan för de yngsta som tyvärr inte charmar vuxenblicken nämnvärt.

Domen: håller Djungel George idag? 

Djungel George
Foto: Disney

Djungel George är ett livs levande barnkalas – hejdlöst kul för ungarna men för flamsigt, skrikigt och emotionellt dränerande för vuxna. Några ljuspunkter i form av självmedvetna berättande-grepp, John Cleese som högintellektuell gorilla och Frasers balls to the wall-tolkning växer på en men lyckas inte bräcka den mur av flams, trams och en snustorr kärlekshistoria som byggs upp. Håller Djungel George idag? Nej, tyvärr. 

För mer läsning --> Scrolla vidare!