Att leva utanför Star Wars-bubblan
"Jag har aldrig fastnat för Star Wars"
Star Wars är en av filmhistoriens mest älskade universum, men det är trots allt inte alla som blivit frälsta av ljussablarna och krigen bland stjärnorna. Hur är livet utanför Star Wars-bubblan, egentligen?
På många sätt skiljer jag mig från andra människor. På ytan kan jag väl tyckas vara ganska normal, som pluggar och har en del intressen samt vänner som jag tycker om. Men under ytan döljer sig ett gapande, svart hål. Det här hålet gör min existens till ett enda stort virrvarr av motsägelser och försvårar livet för mig något avsevärt. Jag har svårt att hänga med i vissa samtalsämnen, många tycker att jag är bakom flötet, jag tvingas låtsasskratta åt skämt jag inte förstår och ibland undrar jag om jag ens är en riktig person.
Vad är det svarta hålet, undrar ni? Jag har aldrig fastnat för Star Wars.
Det hela började nog redan när vi utvecklades från apor. Generationer av gener och arv gjorde att min far fick åsikten ”sci-fi är löjligt” medan han i stället vände blicken till Pulp Fiction och Gudfadern. Jag växte aldrig upp med något rymdepos och såg i stället filmerna på en halvtrött filmkväll under gymnasiet, utan att ens hänga med eftersom konversationerna blev mer intressanta än Lukes äventyr.
Min vardag har dömts till att bli ruskig och grå och i synnerhet dessa tider verkar apokalypsens annalkande knackningar på min dörr enbart komma tätare och tätare. Alla Star Wars-älskare verkar så färggranna och levande, som energibollar av extas som enbart väntar på att explodera i kulörta regnbågar och kristalliserade vibrationer. Jag som står på den andra sidan har slutligen insett svaret på den fråga vi har ställt oss så länge. Platon, Nietzsche, Heidegger; släng er i väggen för meningen med livet är tydligen Star Wars. Det går inte att förneka glädjen som Star Wars-fans har i sina ögon just nu.
Ni frälsta: Krama gärna en sådan som jag nästa gång du ser en, eller baka ett par kakor till personen. Ni som känner som jag: Utnyttja denna tid av social acceptans och fixa oss en Prideparad, ett Burning Man eller göra en Rosa Parks på något sätt. Vi kommer visserligen aldrig att slippa det gråa filtret som ligger över vår vardag, men vi kanske åtminstone kan uppmärksamma problemet. Tillsammans.