Andreas hyllar Road House (1989) – inför nyinspelningen med Jake Gyllenhaal

"Road House" har fått en nyinspelning som har premiär på Amazon Prime den 8 mars. Av alla skribenter på Filmtopp är det nog jämnt lopp mellan mig och Nathalie Leth rörande vem som ser fram emot filmen mest. Jag älskar originalet och vill gärna se action-esset Doug Limans (The Bourne Identity, Edge of Tomorrow) uppdatering medan Nathalie är väldigt förtjust i Jake Gyllenhaal. Det skadar nog inte att detta ser ut att bli Gyllenhaals tvättbrädigaste (inte ett ord egentligen, men jag gör lite som jag vill) film någonsin.

När postern och trailern till nyinspelningen släpptes för några veckor sedan pratade jag och Nathalie lite om originalet. Det visar sig att hon hade sett den först förra året i mars. Detta var ett misstag. Jag har full förståelse för att Nathalie inte tyckte om den.

"Road House" från 1989, då med Patrick Swayze i huvudrollen, är en film av sin tid. Det är en film som behövde ses under 90-talet. Annars är det svårare att förstå hur ”bra” den är.

Jag sätter ”bra” inom citattecken för att Road House inte är bra på riktigt. Den är bara bra för att jag tyckte den var astuff när jag såg den som 10-åring (mina föräldrar lät mig se det mesta så länge det inte skvätte tarmar och/eller kroppsdelar).

Tidernas coolaste dörrvakt

I "Road House" spelar Patrick Swayze en dörrvakt som heter Dalton. Ja, han är så cool att han inte ens har ett förnamn. Han är även så cool att han är lite av en kändis bland alla nattklubbar. Han anlitas för att styra upp syltan The Double Deuce utanför en småstad och stöter snart på problem i form av affärsmannen Brad Wesley (inte cool nog att bara ha ett namn), spelad av karaktärsskådespelaren Ben Gazarra. Wesley har ett järngrepp om stadens ekonomi och tycker inte om att Dalton inte låter hans busar härja som de vill.

Nej, jag skojar inte; det är ”konflikten” i filmen.

Barslagsmål, brudar och rock ’n’ roll

"Road House" bjuder på idel slagsmål, vackra kvinnor och osande machismo, allt ackompanjerat av rockmusik, för det mesta framförd av Jeff Healy och hans band.

Patrick Swayze var aldrig en bra skådespelare. Han var ofta väldigt träig; det känns ofta nästan som att han läser sina repliker direkt från en fusklapp. Men han var en fantastisk dansare. Slagsmål i filmer är koreograferade, vilket gör att de har en hel del gemensamt med dans.

Så länge Swayze inte har några repliker är han oerhört bra. Han är cool, han är snabb, han ger buset på käften som ingen annan!

Machismo och homoerotik

"Road House" dryper av machismo, det vill säga macho-fasoner. Detta blandas ofta med inte så lite homoerotik. Swayze tar av sig skjortan mer än en gång under filmens gång. Hans farligaste motståndare rent fysiskt är Jimmy, spelad av Marshall Teague, som också är stilig och skicklig på att slåss på film. Under de två männens uppgörelse levererar Teague, på fullt allvar, repliken:

”I used to fuck guys like you in prison.”

Jag vill vara tydlig med att jag inte tycker att det är något fel på homoerotiska element i actionfilmer. Jean-Claude van Damme var så pass medveten om att både män och kvinnor kom för att se hans imponerande fysik att han klädde av sig i merparten av sina tidiga filmer. I Maximum Risk slåss han med en annan muskulös man i ett badhus. Båda är endast iklädda varsin handduk om midjan. Nej, inte ett badlakan, en HANDDUK.

Klåddan har förstått uppgiften och ger oss i publiken vad vi vill ha.

I "Road House" känns det dock som att filmmakarna var omedvetna om att de levererade homoerotik. Så blandningen av machismo och homoerotik känns skitlöjlig. Egentligen.

Själv tycker jag fortfarande att filmen är astuff. Jag tycker fortfarande om att se Swayze spöa skiten ur bråkstakar ackompanjerad av Jeff Healy och hans band.

Nyinspelningen

Nya "Road House" har stora skor att fylla. Den kommer inte komma undan med samma osande machismo. Jake Gyllenhaal är, till skillnad från Swayze, en riktigt bra skådespelare. Han fick till och med en mycket välförtjänt Oscarsnominering för sin roll i Brokeback Mountain (inget omedvetet med homorerotiken i den filmen), men det finns inte en chans i världen att han kommer kunna göra något som ens liknar det Swayze gjorde i originalet.

Av trailern att döma verkar det dock som att Gyllenhaal kör mer på sin naturliga charm. Han levererar sina repliker med glimten i ögat, något som Swayze aldrig kunde göra, då han tog sig själv på så stort allvar att han nästan verkade lite skitnödig ibland. Gyllenhaals fightingsekvenser verkar bygga mer på kvicka rörelser än på den grace som Swayze hade.

I en av de andra rollerna ser vi MMA-fightern Connor McGregor. Det ser ut lite som att han har hoppat över allt vad skådespelarlektioner heter och bara satsar på att vara högljudd och macho. Detta är i helt i linje med originalet. Det kanske är därför jag tycker att han är det bästa i trailern.

Av det jag ser i trailern, känns det som att Liman har valt att gå sin egen väg istället för att försöka emulera originalet. Jag tror att nyinspelningen av Road House kan vara underhållande och bli lite av en hit.

Men den kommer aldrig leva upp till det dumroliga originalet.