Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Andreas hyllar John Carpenter

Andreas hyllar John Carpenter

Andreas Ziegler | Krönika
19 januari 2021
Andreas Ziegler | Krönika
19 januari 2021

Från gastkramande rysare till de flamsigaste actionpastischerna.

John Carpenter har gjort några av tidernas största kultklassiker. I den här artikeln ger vi lite vägledning genom kultregissörens filmkatalog.

John Carpenter (f. 1948) kommer aldrig räknas som en av giganterna uppe bland Steven Spielberg, Stanley Kubrick eller Alfred Hitchcock. Men för mig kommer han alltid vara en favorit. Jag skulle nästan vilja kalla Carpenters filmer för fulkultur. De flesta av hans filmer finner vi i genrerna skräck, fantasy och science fiction. Det är inte vackra skildringar direkt. Carpenter fokuserade mer på atmosfär, att få publiken att känna. Ibland ville han skrämma slag på oss, andra gånger ville han få oss att sitta som på nålar av spänning. Det fanns också utrymme för intressanta budskap och funderingar i hans filmer.

I den här artikeln kommer jag presentera hans genombrottsfilm. Sedan kommer jag gå vidare till fyra filmer som jag tycker ni ska ta er en titt på om ni har missat dem.

Halloween (1978)

Gamle Michael är lite mer old school än andra slashers och håller sig för det mesta till en riktigt stor kökskniv. Foto: Compass International Pictures Aquarius Releasing.
Gamle Michael är lite mer old school än andra slashers och håller sig för det mesta till en riktigt stor kökskniv. Foto: Compass International Pictures Aquarius Releasing.

Genombrottet för John Carpenter var "Halloween". Filmen inleds med ett brutalt mord, utfört av den då sexårige Michael Myers. Han spenderar de kommande femton åren i ett mentalsjukhus. Sedan flyr han plötsligt. Lagom till halloween återvänder han till sin hemstad, vars invånare han börjar mörda.

MER LÄSNING:

Andreas gnäller på filmer om hemsökta hus

Vi får följa delar av filmen ur mördarens perspektiv. Carpenter utnyttjar ofta skuggor och mörker för att skapa osäkerhet hos oss åskådare. Med dessa enkla medel skapar Carpenter en läskig stämning innan någon ens har blivit mördad. Det brittiska karaktärsesset Donald Pleasence spelar läkaren som tar upp jakten på Michael och ger oss insikter i mördarens psyke, vilket gör Michael till en närmast mytologisk figur. Jamie Lee Curtis satte standarden för en ”scream queen”, som mördarens huvudsakliga måltavla.

"Halloween" var sin tids mest framgångsrika independentfilm. Filmen lade grunden för hela slashergenren. Halloween efterapades bland annat i Fredagen den 13:e och Terror på Elm Street. Själv har jag aldrig varit vidare förtjust i filmserien Halloween, men den första filmen är en klockren klassiker.

Flykten från New York (1981)

Snake Plissken (Kurt Russell) är antihjälten i Flykten från New York. Foto: AVCXO Embassy Pictures.
Snake Plissken (Kurt Russell) är antihjälten i "Flykten från New York". Foto: AVCXO Embassy Pictures.

Filmen utspelar sig i ”framtiden” (”1997”). Brottsligheten i USA ökade med 400 %. Som en del av lösningen på problemet med brottsligheten gjordes Manhattan om till ett gigantiskt fängelse, dit alla brottslingar skickas. Världens stormakter är nära ett krig på grund av en energikris. När presidenten (Donald Pleasence) är på väg till ett fredsmöte, kapas hans flygplan, som störtar i New York. Nu är presidenten gisslan i det gigantiska fängelset. Fängelsedirektören Hauk (Lee van Cleef) drar slutsatsen att en ensam soldat är den bästa möjligheten att frita presidenten, och se till att han kommer till fredsmötet. Mannen de skickar in är Snake Plissken (Kurt Russell), en före detta soldat och numera brottsling, som är lika dödlig som hans smeknamn antyder.

Det är en ruggigt ful bild av framtiden som Carpenter målar upp. Gatorna och byggnaderna är fallfärdiga och stadens invånare klär sig och beter sig som om de är vildar i ett laglöst land. Det är precis vad de är, så klart. Det blir en hel del action när Snake försöker navigera sig fram genom den nedbrutna staden och frita presidenten ur ”Hertigens” (Isaac Hayes) grepp.

Även i denna film finns det en lite djupare psykologisk komponent. Invånarna i New York har gått tillbaka till ett stam-beteende medan polisstyrkorna utanför väggarna representerar höjden av civilisationens kalla likgiltighet. Antihjälten Snake Plissken är som den sista individualisten, den enda personen som kan tänka själv. Det gör honom även till lite av ett egoistiskt svin. Men ingen är ju perfekt.

The Thing (1982)

Det är kallt, mörkt och allmänt ruggigt. Sedan kommer ett utomjordisk monster också. Foto: Universal Pictures.
Det är kallt, mörkt och allmänt ruggigt. Sedan kommer ett utomjordisk monster också. Foto: Universal Pictures.

En isolerad forskningsstation på Antarktis blir infiltrerad och infekterad av en utomjordisk organism. Denna organism är inte bara extremt aggressiv, den kan också härma organiska varelser. Detta gör att vem eller vilka som helst på forskningsstationen kan vara "The Thing".

Detta är inte heller en snygg film. De praktiska effekterna drar dock uppmärksamheten från sin fulhet genom att vara så skräckinjagande och intima i sin natur att vi snabbt glömmer bort hur fula de är. Även i denna film spelar Kurt Russell huvudrollen. Han är långt mer intensiv än i Flykten från New York och fungerar som en sorts vägledare genom paranoian som uppstår på forskningsstationen.

Detta är nog den Carpenter-film där den psykologiska aspekten är som mest påtaglig. För mycket av spänningen mynnar ur det faktum att ingen vet vem som är "The Thing". Ingen vågar lita på någon. Kontentan blir att The Thing är den ultimata lappsjuka-filmen, där isolering, ensamhet och rädsla tas till nya höjder.

Big Trouble in Little China (1986)

Jack Burton (Kurt Russel i mitten) är rätt kass på att slåss. Men han insisterar alltid på att ställa sig framför de andra när det är på väg att skita sig. Och vi älskar honom för det. Foto: 20th Century Fox.
Jack Burton (Kurt Russel i mitten) är rätt kass på att slåss. Men han insisterar alltid på att ställa sig framför de andra när det är på väg att skita sig. Och vi älskar honom för det. Foto: 20th Century Fox.

Den kaxige lastbilschauffören Jack Burton (Kurt Russell) dras in i kampen mot den elake kinesiska trollkarlen Lo Pan (James Hong) efter hans lastbil blir stulen. Med på äventyret är bland annat reportern Gracie Law (Kim Cattrall) och Jacks kompis, Wang Chi (Dennis Dun), som är filmens egentliga hjälte.

Här har John Carpenter varit på sitt mest flamsiga humör. Wang är, som sagt, filmens egentliga hjälte. Det är han som spöar skiten ur de flesta av skurkarna medan Jack mest snubblar sig genom hela äventyret. Dialogen är högljudd, lite för snabb, löjlig och alldeles jävla underbar. Det är dessutom en film där det är full fart från början till slut.

Filmbolaget visste inte riktigt hur "Big Trouble in Little China" skulle marknadsföras, vilket är en av många anledningar till att filmen floppade på bio. Men jag tycker inte vi kan skylla på marknadsföringen för filmens misslyckande. Big Trouble in Little China är en sån där härligt flamsig film som blandar action, mytologi och medvetet klyschiga karaktärer. Det är en film som man antingen älskar eller hatar. Jag råkar älska den. Och jag är inte ensam, då filmen numera har uppnått kultstatus.

They Live (1988)

Han har inget tuggummi kvar, men den där bössan är fulladdad. Foto: Carolco Pictures.
Han har inget tuggummi kvar, men den där bössan är fulladdad. Foto: Carolco Pictures.

En lösdrivare (brottaren Roddy Piper) upptäcker ett par solglasögon som gör det möjligt att se vilka som är människor och vilka som är utomjordingar. Det visar sig att utomjordingar har infiltrerat samhället och manipulerar mänskligheten. Lösdrivaren tar helt sonika upp kampen mot utomjordingarna. Och med kamp menar jag att han massakrerar så många han kan. Jepp, det är en sådan film.

Carpenter fortsätter på samma psykologiska spår som i sina tidigare filmer men med samma flamsighet som i "Big Trouble in Little China". Vi åskådare vet att lösdrivaren har rätt. För alla andra verkar han bara vara en mordisk galning. Det känns lite som att få se världen ur en paranoid persons synvinkel.

Men Carpenter uppehåller sig, till skillnad från tidigare filmer, inte så länge vid sitt psykologiska budskap. För här handlar det om komisk action för hela slanten. They Live hade nog varit en helt bortglömd film om det inte vore för en ikonisk scen i vilken vår lösdrivare kommer in på en bank, iklädd solglasögonen och med ett hagelgevär i händerna. Han levererar då den legendariska repliken:

”I have come here to chew bubblegum and kick ass... and I'm all out of bubblegum.”

Fler filmer av John Carpenter

Detta var alltså mina personliga favoriter bland John Carpenters filmer. Han hann göra runt tjugo filmer under sin karriär som regissör. Andra välkända filmer är skräckfilmen Christine, independent-klassikern Attack på polisstation 13 och Starman, en mer seriös film som har beskrivits som E.T. för vuxna.

Men jag tycker alltså att ni ska börja med de fem filmer som är i fokus i denna artikel.

MER LÄSNING:

Andreas gnäller på regissörer

För fler krönikor --> Scrolla vidare!