Smärta och ära (2019)
Intimt och personligt barndomsporträtt.
Pedro Almodóvar har tjugo långfilmer bakom sig, ”Smärta och ära” är hans sjätte att tävla om Guldpalmen i Cannes. Regissören själv kallar denna för tredje delen i en trilogi av mer eller mindre självbiografiska filmer, som började med ”Begärets lag” (1987) och fortsatte med ”Dålig uppfostran” (2004).
Film: Smärta och ära
Regi & Manus: Pedro Almodóvar
Med: Antonio Banderas, Penélope Cruz, Jacinta jeune, Asier Etxeandia, Alberto Crespo, Leonardo Sbaraglia m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 53 min
Pedro Almodóvar har tjugo långfilmer bakom sig, ”Smärta och ära” är hans sjätte att tävla om Guldpalmen i Cannes. Regissören själv kallar denna för tredje delen i en trilogi av mer eller mindre självbiografiska filmer, som började med ”Begärets lag” (1987) och fortsatte med ”Dålig uppfostran” (2004).
I den här filmen står den fiktiva spanska filmregissören Salvador Mallo (spelad av Antonio Banderas) i centrum. Mallo är en stor och hyllad spansk regissör, som nu står vid ålderns höst. Han är ensam, utan inspiration eller livsglädje och med diverse sjukdomstillstånd som tagit över hans liv. När han en dag får erbjudande att presentera en av sina gamla klassiker ihop med sin gamle skådespelare Alberto Crespo (spelad av Asier Etxeandia) knyter han bara kontakten med en gammal vän utan inleder också ett heroinmissbruk.
Denna film är inte en exakt självbiografi men ändå en av Pedro Almodóvars mest personliga filmer. Banderas har uppmuntrats att efterlikna regissören både utseende- och karaktärsmässigt. Historierna som berättas är löst inspirerade av verkliga händelser. Almodóvar vill tydligt romantisera barndomens olika ögonblick som kan påverka och forma en stor konstnär.
Det är ett grepp som de flesta filmskapare någon gång försöker sig på. I Alfonso Cuaróns Roma var det hans Mexiko City som målades upp med stor skicklighet och precision och i Barry Jenkins Moonlight hans trassliga relation med sin mor. Men där fick de enskilda minnen och bilderna stå för sig själva utan att behöva förklaras i minsta detalj.
Flera intressanta sidohistorier berättas.
“Smärta och ära” innehåller flera små parallella historier, som alla är intressanta och värda att berättas. Hans första kärlek med heroinisten Federico, hans kärleksfulla relation till sin mor och sorgen över att kroppen åldras och inte längre fungerar som den brukar. Problemet blir att det något för spretigt för att få plats i en och samma film. Så fort man börjar engagera sig i en berättelse byter filmen spår och blickar tillbaka på ett annat barndomsminne eller trauma. Det är som att Almodóvar gjort den här filmen främst för sig själv som självterapi.
Trots det, levererar skådespelarna Antonio Banderas och Penélope Cruz med stor skicklighet. Banderas mottog ett välförtjänt pris i Cannes för sin rollprestation som den avdankade och ensamma och skröpliga filmregissören.
Även om "Smärta och ära" är något för spretig för att verkligen gripa tag, är det här en sevärd och stilistiskt snygg film som bjuder på flera ljusglimtar.
För mer läsning, se vår recension av Pedro Almodóvars Julieta.