Robert Gustafssons ord till Ulf om Grannfejden: ”Blir det skit är det ditt fel”

Robert Gustafsson är känd för att vara pedant, ett kontrollfreak som alltid vill se tagningarna. Men i Ulf Malmros Grannfejden gjorde han något han aldrig gjort förut – han lät regissören ta över helt. Ida Hallquist, som inte gjort film sedan Ack Värmland, fick sitt livs utbildning i att spela mot tunga namn. 

LÄS OCKSÅ: Gustafssons och Bergqvists ”Grannfejden” är svensk film när den är som bäst

Från Värmland till huvudroll – via familjeträffar

För Ida Hallquist kom den bärande rollen i ”Grannfejden” på ett oväntat personligt sätt.

– Jag umgås ju med Ulf och Jaana [Fomin] (kostymör och maka till Ulf Malmros, reds. anm.) privat. Framförallt med Jaana. Men jag känner dem privat efter att vi filmade Ack Värmland. De är lite min trygghet i form av familj. Min familj bor i Värmland.

Hon fortsätter:

– Han är väldigt hemlighetsfull när det kommer till projekt. Men då sa han att han hade ett projekt som kanske skulle bli något och att Tuva hade sagt ja till att vara biroll. Robert hade sagt ja till att vara huvudroll. Och sen sa han ”men så behövs det en huvudroll till. Och den tänkte jag att du skulle få.” Då sa jag: ”Eh, ja.”

Harry Flodman är rädd men glad samtidigt

När Robert Gustafsson fick rollen som Harry Flodman kände han igen något omedelbart.

– Jag gillar den typen av karaktärer. De där som står lite utanför, som är lite ”eljest” som vi brukar säga. Jag kände igen mycket från min bror framför allt. Som jag kunde plocka och identifiera.

Processen började med kostymerna:

– När vi provade kläder ganska omgående med Jaana så kände jag mig bekväm i de där kläderna. Jag kände mig hemma och vad känner jag nu? Ja, men jag kände mig i mitt fall Skövde, Västergötland, som är ungefär som Värmland, det är samma grej.

Men det var genom ögonen som Harry verkligen föddes:

– Vi tog bilder och så såg jag på mina ögon och såg att ”det där är inte bra, det är fortfarande Robert”. Och sen så den där blicken. Det är ju Harry, det är inte jag. De är lite rädda fast glada samtidigt. Och det där känner jag igen från min bror, det var det jag ville komma åt.

Robert ”lämnade allt i knät” på Ulf Malmros

Ida kallar hela upplevelsen för en utbildning:

– Jag har aldrig utbildat mig i skådespeleri. Och det blir ju det när man får spela mot så etablerade och duktiga motspelare. Man lär sig ju massor. Och framförallt har jag fått med mig väldigt mycket kärlek. Att folk tror på en.

För Robert handlade det om något helt annat. Att släppa kontrollen.

– Det var första gången ever som jag beslöt mig för att inte titta på tagningar. Jag brukar alltid göra det. "Nej jag vill ha en till. Jag tyckte att jag gjorde något konstigt med läppen."

Han förklarar:

– Det var fruktansvärt ont om tid. Den mest extrema inspelningen jag varit på. När jag hade de där kläderna och var i Harry-bubblan så kände jag att nu får jag vara kvar där. Det kommer inte finnas tid att kliva ur rollen, fika, prata skit och bli någon helt annan – för att sen hoppa in igen.

Han tog ett radikalt beslut:

– Jag sa till Ulf: ”Nu lämnar jag allt i knät på dig. Jag kommer inte titta på en enda tagning. Och blir det här skit så kommer jag säga att det är ditt fel.” Men han har ju inte valt en enda tagning som jag inte kan stå för.

Robert om att spela mot Kjell gentemot Ida

När vi frågar Robert hur det är att spela mot både Kjell Bergqvist och Ida får vi en fascinerande jämförelse.

– När jag spelar mot Kjell eller Ia [Langhammer] så räknar jag ju med saker. Att jag ska få det och det tillbaka. Det är så när man lämnar in skorna hos skomakaren. Jag räknar med att den är klar på tisdag och jag har fått en ny sula.

Han vänder sig mot Ida:

– Och med Ida kan jag tvärtom bli överraskad istället.

En komplimang förpackad som en skomakar-metafor. 

Hemligheten bakom svensk komedi – svärtan bakom skrattet

När vi frågar om hemligheten bakom svensk komedi blir Robert filosofisk.

– Att kombinera drama med humor. Ta Susanne Reuter som sitter i kassan, någon ska hämta ut pengar. ”Har du legimitation?” Man ser att hon inte trivs på jobbet. Hon vill inte vara där. Det finns alltid någon svärta någonstans. 

Han fortsätter med ett klassiskt exempel:

– Stig Helmer i Sällskapsresan är ingen lycklig karaktär, inte heller den stackars reseledaren och framförallt inte Svante Grundbergs figur som filmar hela resan men glömmer att objektivlocket på super 8 kameran sitter på.

Och där har vi det – svensk komedi i ett nötskal. Tragik, värme och igenkänning.

”Grannfejden” visas nu på svenska biografer.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.