Gustafssons och Bergqvists ”Grannfejden” är svensk film när den är som bäst

Jösses vad svenskt det här är. Grannfejden är den där filmen som känns som en varm kram från en släkting när man anländer till sommarstället. Lite för lång, lite kladdigt emotionell men så himla mysig ändå. Efter lång väntan återvänder Ulf Malmros till regissörsstolen och tar med sig alla sina beprövade kort: Kjell Bergqvist, värmländska kulisser och en varm historia.

Det hela börjar med ett stinkande utedass. Ja, ni hörde rätt. Sveriges största politiska karriär möter lantlighetens mest grundläggande sanitära problem och därifrån tar det fart som bara svensk film kan. Ex-statsminister Stefan Carlsson (Kjell Bergqvist i toppform) har dragit sig tillbaka till Värmland för att leva det goda livet men får snabbt klart för sig att makten slutar vid tomtgränsen när grannen Harry Flodman vägrar flytta på sitt sagda utedass.

Malmros fångar det specifikt svenska

Första akten är ren 00-talsnostalgi packad med situationskomik. Det är något magiskt över hur Malmros fångar det där specifikt svenska. Bymentaliteten, hembräntshandeln under bordet, kommunpolitikernas desperation att göra rätt för fel person. Speciellt första halvan levererar skratt på löpande band.

Man har inte haft så här roligt på svensk bio på ett bra tag.

Men så får man panik. Riktigt panik när Ia Langhammer kliver in som Agneta, frun till ex-statsministern. Surkärring. Girig, kräsen och med en blick som dömer allt och alla som inte har rätt postnummer. Hon är ju definitionen av majoriteten av Sveriges äktenskap. Den där tysta maktkampen om vem som egentligen bestämmer, där den ena sitter med titeln men den andra håller i nyckeln till garaget. Langhammer spelar henne klockrent. Man hatar henne, men gud vad man också känner igen henne.

Värmländsk melankoli i varje bildruta

Malmros vet hur Sverige ser ut. Inte det polerade, Instagramvänliga Sverige, utan det riktiga. Här är grusvägar med vattensamlingar, hus med flagande färg och den där specifika ljussättningen som får allt att kännas både hemtrevligt och lite vemodigt på samma gång. Känslan är ren nostalgi. Den där bekanta, lite klibbiga kärleken till det svenska som bara Malmros kan fånga utan att det blir klyschigt.

Den goda människan i hans bubbla v småskalighet och tacksamhet

Och så har vi Robert Gustafsson som Harry Flodman. Det här är inte komiker-Gustafsson. Det här är människan Harry, byoriginalet som säljer hembränt, hjälper till på lokala Ica i utbyte mot en gammal fläskfilé och som blir beskjuten av ungar med luftgevär bara för att ”det är kul”. Gustafsson spelar honom utan ett uns av överdriven komik. Bara en genuint god människa som lever i sin egen bubbla av småskalighet och tacksamhet.

Det är så typiskt oss svenskar att inte förstå varför han kan vara så glad när han bokstavligt talat har ingenting. Han utnyttjas av hela byn, blir skrattad åt, används som billig arbetskraft, men där står han ändå med sitt leende och bjuder på det han har. Men vi förstår honom inte. Vi kan inte begripa varför han inte är arg, inte bitter. Det är tragiskt och vackert på samma gång.

Bergqvist levererar one-liners

Kjell Bergqvist är riktigt grym i Grannfejden. Han spelar ex-statsministern som en man fastlåst i sin egen betydelse, någon som är så van vid att folk lyssnar att han glömt hur man för en vanlig konversation. Det mest lärorika som jag lärde mig av den här filmen var faktiskt att ”persiennerna åker upp framför ögonen efter ett glas vin” – en replik som Bergqvist levererar med sådan perfekt timing att man funderar på om det är karaktären eller skådespelaren som talar.

Och det är bara en av många one-liners!

En film som säger något om oss

Men här kommer smärtan: andra halvan tappar fart. Jag vet hur det här kommer sluta redan efter 40 minuter. Sidohistorien om Hannas influencerkarriär känns påklistrad. Det är medelålders-filmmakarens syn på sociala medier och det gnisslar.

Men trots detta, trots den förutsägbara bågen så är Grannfejden bra för att den faktiskt säger något om oss svenskar. Om hur vi behandlar dem som inte passar in, om maktens godtycklighet, om vikten av att välja rätt sida även när det är dyrt men framförallt: om hur mycket ett glas vin kan hjälpa.

”Grannfejden” rullar in på Sveriges biodukar den 20 februari. Filmen går att se till halva priset med Biopasset.

LÄS OCKSÅ: Tre riktigt tunga svenska premiärer i veckan – dessa får du inte missa

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Grannfejden