Kjell Bergqvist om Grannfejden: ”Får inte betalt för att ha roligt”

En av årets stora svenska filmer, Grannfejden, är här. Inför premiären hade Filmtopp äran att intervjua de rutinerade stjärnorna Kjell Bergqvist och Ia Langhammer, bland annat om hur det finns regissörer man tackar ja till utan att blinka. Ulf Malmros är en av dem.

– Manuset var både roligt och rörande. Ulf Malmros tackar man ju inte nej till, säger Bergqvistnär vi frågar om första reaktionen på manuset.

LÄS OCKSÅ: Gustafssons och Bergqvists ”Grannfejden” är svensk film när den är som bäst

”Man blir aldrig dålig när man jobbar med Malmros”

Men vad är det som gör Malmros så speciell? Langhammer förklarar:

– Han har en tonträff. Och det är fascinerande att se honom bakom kameran. Han är allt och alla roller.

Kjell, som samarbetat med Malmros i över 35 år, bekräftar:

– Man blir aldrig dålig när man jobbar med Malmros. Han släpper inte ifrån sig ett dåligt tonfall. Då jobbar han på tills han är nöjd eller också trixar han lite i klippningen.

Men låt er inte luras. Bara för att slutresultatet är roligt betyder det inte att processen är en enda skrattfest.

– Man får ofta frågan ”har ni haft roligt?” Ja, men det är inte därför jag får betalt. Då får jag lyssna på regissören helt enkelt. Grupparbete i allra högsta grad. Det är regissören som är dirigenten, säger Kjell.

Kjell minns när de gjorde ”Bästa sommaren” tillsammans:

– Uffe sa ”nu Kjelle, nu har vi ett så jävla bra manus. Så nu filmar vi av det. Nu skiter vi i att trixa.” Det finns en improviserad replik, det är slutrepliken på hela filmen. Då hade vi tagit den scenen som den skulle vara. Och så sa vi, ja men nu kör vi en till på skoj också. Det gäller att ha en bra dirigent helt enkelt. 

Yxor, motorsågar och andra grannhistorier från helvetet

Nu till det riktigt intressanta – verkliga grannfejder. För det visar sig att både Kjell och Ia har upplevt situationer som lätt kunnat bli Malmros-filmer.

Ia börjar med något som låter som hämtat ur en skräckfilm:

– När jag gick på scenskolan var det en galning som bodde två trappor upp. Han skrev hotbrev om hur folk gick och klampade. Och plötsligt en dag så hade han en yxa på sin dörr. Det var lite läskigt.

En yxa på dörren. Vi låter det sjunka in.

För Kjell handlar det om en man vid namn Helge och en flyttdag i Norrtälje där grannfejden kom redan innan kartongerna stod på golvet:

– Jag står med flyttkartongerna på trappen och så kommer en gubbe och knackar på. Han säger ”du vi brukar få elda ner vassen här så vi får lite sjöutsikt.” Då kände jag: ”Kan jag få flytta in för fan, kan jag lägga ner flyttkartongerna innan du ska elda upp tomten framför mig din jävla dåre?"

Kjell skrattar vid minnet:

– Han hette Helge och han var motorsågsfantast. Han tog ner allt han fick tag på.

Kjell reflekterar filosofiskt över grannfejdsfenomenet:

– Det finns ju i alla bostadsrättsföreningar. Gärna om folk får vara med i en styrelse någonstans och få lite makt. Då ska man ju genast använda den med absurdum.

Plötsligt känns Grannfejden inte alls som fiktion.

Guldbagge nummer tre?

Kjell har redan två Guldbaggar för Malmrosfilmer i skåpet. Kommer Grannfejden bli nummer tre?

– Det kan man ju inte säga. Det vore naturligtvis jättetrevligt. Men filmåret har precis börjat också, svarar Kjell.

En sann diplomat. Men vi håller tummarna.

Bob Fosse och David Lynch – oväntat känslosamma val

När vi frågar om favoritfilmer får vi två överraskande svar från två av Sveriges roligaste skådespelare.

– Sweet Charity. Bob Fosse gjorde den med Shirley MacLaine, Sammy Davis Jr. på 60-talet. Enormt vackra dans och koreografiska scener som är briljanta, svarar Ia.

– Det är faktiskt The Straight Story av David Lynch. Det är en riktig kanonfilm, säger Kjell.

Två känslosamma, vackra val. Precis som Grannfejden. Rolig på ytan men med hjärta under.

”Grannfejden” visas nu på bio i Sverige.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.