Joachim Hedén, Moa Gammel, Madeleine Martin (Breaking Surface)
Om arbetet på den unika svenska biofilmen.
Filmtopp har pratat med regissören Joachim Hedén och skådespelerskorna Moa Gammel och Madeleine Martin om "Breaking Surface". Denna läckra undervattensthriller är en sällsynt upplevelse för den svenska biopubliken.
Nu rullar den svenska dykarthrillern “Breaking Surface” på biograferna. Den intensiva filmen är något så unikt som ett överlevnadsdrama inspelat under vatten. En riktig popcornrulle.
Handlingen följer halvsystrarna Ida och Tuva, som träffas för första gången på länge för att göra ett vinterdyk i Nordnorge, där de växte upp. Men när ett stenras träffar dem, hamnar Tuva i en kritisk sits på havets botten. Tiden är knapp och Ida måste nu göra sitt yttersta för att rädda henne innan lufttanken tar slut.
I samband med premiären träffar Filmtopps redaktör Axel Diedrichs filmens regissör och manusförfattare Joachim Hedén tillsammans med huvudrollsinnehavarna Moa Gammel och Madeleine Martin på Post Hotel vid Göteborgs Centralstation. De berättar om den annorlunda produktionen, som utöver Västra Götalandsregionen ägde rum i en enorm dykbassäng i Belgien och Lofotens tuffa snöklimat.
"Vi var båda rädda för vattnet."
Det görs nästan ingen svensk spänningsfilm för bio, hur triggande var det att ge publiken någonting nytt?
– För min del låg det ingen kalkyl bakom det här projektet, utan historien kom till mig naturligt, säger Joachim. Sen när fler involverades i projektet märktes en stor hunger för den här specifika berättelsen, från finansiärer till skådespelare.
Moa berättar om hur filmens manus hjälpte henne och Madeleine att våga konfrontera sina rädslor:
– Det var väldigt välskrivet och poetiskt. Man såg dramat, men också thrillern i det, så det var därför jag och Madeleine tackade ja fast vi båda var rädda för vatten.
Joachim har tidigare ägnat sig åt att göra drama och komedi, senast "10 000 timmar" (2014). Hans ursprungliga idé till “Breaking Surface” växte fram för ungefär fyra och ett halvt år sedan och såg då ganska olik ut det slutgiltiga resultatet.
– Jag hade gått och malt på en idé om två bergsklättrare som är halvvägs upp på ett berg och tappar sin utrustning. Men jag hittade ingen tickande klocka i den situationen. Så när producenten Julia Gebauer en dag kom fram till mig och utbrast att hon vill se en riktigt spännande film om dykare, dröjde det inte tio sekunder innan jag fick grundstoryn.
Trots att premissen bäddar för ett häftigt visuellt drama, understryker Joachim att det finns mer till berättelsen än dess yttre konflikter.
– Jag hoppas att folk inte bara ser på Breaking Surface som en dykfilm. Den är en berättelse om överlevnad och systraskap där själva arenan, med dykningen, vattentrycket och att syret tar slut, kryddar det hela.
– Det kan vara enkelt att avfärda en kommersiell genrefilm som något uträknat, men man skulle aldrig göra en film i tre, fyra år om man inte brann för den genuint. Det här är ett kärleksprojekt, adderar Moa.
“Blir nästan provocerad av svenska filmers foto.”
Appropå svenska spänningsfilmer, görs det för få?
– Görs de någonsin? Jag försöker komma på den senaste bra jag såg och slås av Bo Widebergs Mannen på Taket. Det är ju liksom 70-tal, säger Moa.
Moa menar att det finns större problem inom svensk film än bara bristen på genrebredd:
– Idag pratar man om en svensk filmkris. Därför är det viktigare än någonsin att vi ger publiken en god anledning att gå till biografen. Det är förstås inte lätt eftersom vi inte har samma budget som i den amerikanska industrin. Vi får se till att konkurrera med väldigt effektiva manus, men också den visuella bilden – att göra film som ska ses på bio och inte hemma. Detta tror jag faller bort mycket när man gör dramafilmer. Jag blir nästan provocerad för att jag tycker att mycket svensk film är så ful.
Sett till detta kan hon med glädje stoltsera med fotot i “Breaking Surface”:
– Vi har haft en jättebegåvad fotograf, Anna Patarakina, som jag hoppas får en guldbagge!
Många har reagerat positivt på att det är två kvinnliga huvudroller i "Breaking Surface". Något som var givet från början, menar Joachim:
– Så fort jag landade i att det skulle handla om två dykare, kändes det naturligt med två systrar. Det kan låta konstigt eftersom jag växte upp som familjens enda barn, men jag har själv två barn nu och upplever syskonskapet genom dem. Hoppas mina barn får en enklare resa än Ida och Tuva.
Appropå svenska spänningsfilmer, görs det för få?
– Görs de någonsin? Jag försöker komma på den senaste bra jag såg och slås av Bo Widebergs Mannen på Taket. Det är ju liksom 70-tal, säger Moa.
Moa menar att det kan finnas ett större problem inom svensk film än bara bristen på genrebredd:
– Idag pratar man om att det finns svensk filmkris. Därför är det mer viktigt än någonsin att vi ger publiken en god anledning att gå till biografen. Det är förstås inte lätt eftersom vi inte har samma budget som inom amerikansk film. Vi får se till att konkurrera med väldigt effektiva manus, men också den visuella bilden – att göra film som ska ses på bio och inte hemma. Detta tror jag faller bort mycket när man gör dramafilmer. Jag blir nästan provocerad för att jag tycker att svensk film är så ful.
– Vi hade en jättebegåvad fotograf, Anna Patarakina, som jag hoppas får en guldbagge.
Många har reagerat positivt på att vi får se två kvinnliga huvudroller i "Breaking Surface". Det var givet från början, menar Joachim:
– Så fort jag landade i att det skulle handla om två dykare, kändes det naturligt med två systrar. Det kan låta konstigt eftersom jag vuxit upp som familjens enda barn, men jag har själv två barn nu och upplever syskonskapet genom dem. Hoppas mina barn får en enklare resa än Ida och Tuva.
“Kan fortfarande känna pulsen gå upp.”
Hur arbetade ni med era karaktärers syskonrelation inför inspelningen?
– Den kom fram naturligt. Vi hade en jättebra workshop med Joachim och dramaturgen Paul, “Legomannen” som vi kallar honom. Hans metod hjälpte oss att se Idas och Tuvas gemensamma värld, men också olikheterna i dem. Varför har de inte pratat med varandra på så länge, vad har satt sig där emellan?, säger Madeleine.
Legomannen?
– Paul har en speciell metod för att reda ut underliggande strukturer i manus med hjälp av ett legolandskap. Det låter skitfånigt, men är en fantastisk metod där man lekfullt kommer fram till djupa och konkreta grejer, säger Joachim.
"Breaking Surface" är inspelad på flera olika platser där undervattenscenerna gjordes i en jättebassäng i Belgien. Medan Moa och Madeleine spenderade större delen av sina arbetsdagar i poolen, höll sig Joachim på land vid kameran.
– Vi hade trådlös kommunikation, som fungerade... ibland! Vi kunde höra Joachim och våra säkerhetsdykare i poolen. Men ibland var det svårt för oss att kommunicera. Vi hade en jätteliten tavla vi kunde skriva på, så ibland hörde man Joachim säga “är det någon som vet vad Madde vill?”, säger Madeleine.
“Det var jävligt obehagligt.”
Det fanns stuntpersoner på plats, men Moa och Madeleine gjorde alla aktiva dykscener själva. Och de scener som utspelar sig på vattenytan krävde att de skulle hoppa i Lofotens kyliga februarivatten.
– Den stora farhågan under allt undervattensarbete var att Moa eller Madeleine skulle få öronproblem, bli sjuka eller rent fysiskt inte palla med inspelningen. Jag kan fortfarande känna hur pulsen går upp nu när vi pratar om det, men genom skicklighet, lite lagom tur och magi så tog vi oss genom hela inspelningen oskadda, säger Joachim.
– Man kan inte föreställa sig hur ont det faktiskt gör efter ett tag i havet. Jag jobbade hårt för en bild där jag hissas ner i vattnet. Men den tog inte Joachim med i slutversionen, säger Madeleine med en passning till regissören.
Trots att de tog de sig igenom inspelningen utan större skador, var det ett tillfälle där dykningen blev obehaglig för Moa.
– Jag fastnade med en vattenfylld mask, så att jag andades in vatten. Det var jävligt obehagligt. Jag fick ingen luft, så vi blev tvungna att göra en nöduppstigning.
Än idag finns det ett efterskalv från den krävande inspelningen.
– Jag fick kylpåslag och höll på att svimma när jag såg filmen för första gången på storduk. Men det var roligt att se publikens fysiska reaktioner, säger Moa.