Intervju med Solsidan-gänget

Pressdagen är lång och det är ett spänt och peppat Solsidan-gäng som Filmtopp möter i en lokal vid Hötorget i Stockholm. Kavajer och långklänningar är det som gäller och morgonsoffor varvas med fina loger som snart kulminerar i en första visning av den nya filmen, Solsidan, som blev färdiginspelad i somras.

Filmen Solsidan beskrivs som en fördjupning i de karaktärer och historier som figurerade i den enorma tv-succén vi har fått följa i hela fem säsonger. Det är en film som givetvis innehåller en stor dos humor men även en hel del dramatik i form av besvärligheter som otrohet och sjukdomsfall. Till den redan väletablerade ensemblen har vi nytillskott som Henrik Schyffert, Frida Hallgren och Sven Wollter.

Hur har resan från tv-serie till vita duken varit?

– Måns Herngren och jag har jobbat tillsammans mycket innan och han har också regisserat en hel del Solsidan-avsnitt, så att kunna vara två i den här processen har varit väldigt skönt. Vi ställer ganska olika frågor och kan syna varandra. När jag är framför kameran är det han som tar beslut, är han och rekar i Skåne provfilmar jag i Stockholm och sådär, det har varit underlättande, säger regissören Felix Herngren som också spelar karaktären Alex.

Felix berättar också att det har varit skönt att jobba med ett så tryggt team. Redan från start har de vetat att det här är komiker och skådespelare som är väldigt snabbtänkta. Därför har en hel del rum för improvisation funnits med. Sedan passar Felix bollen vidare till sin bror.

"Det är ganska absurt"

– Inför varje säsong spånar vi en massa storys som vi vill inkludera i serien men många hinns inte med. Ett 22-minutersavsnitt brukar utspela sig inom loppet av en vecka ungefär och de där stora livskriserna kan ta flera år, så att kunna borra in sig rejält och sen skruva och pilla jäkligt länge har varit kul, säger Måns.

De nyinkluderade skådespelarnas väg in i Solsidan-universumet har också gått sömfritt. Frida Hallgren och Henrik Schyffert spelar två nya flammor till klassiska Solsidan-karaktärer och de tycker båda att det kändes bra att komma in i ett gäng som redan var väldigt inkörda och duktiga på sitt.

– Det har verkligen varit en ära att få vara med. Jag har fått scener med alla karaktärer vilket är väldigt tacksamt och att se till exempel Alex komma fram till en med sin rutiga skjorta i verkligheten blir ju som att helt plötsligt gå in i tv:n ungefär, det är ganska absurt, säger Frida.

Det finns en viss dramatik i filmen som kanske saknas i tv-serien, med otrohet och sjukdom och en svärta som inte alltid sätter humorn i det första rummet. Hur har det varit att jobba med det?

– Egentligen blir det inte en jättestor skillnad. För vi spelar ju karaktärerna i Solsidan väldigt seriöst, sedan är det situationerna som blir komiska. Vi vet liksom hur Freddes karaktär fungerar och förväntningarna på honom och sedan droppar vi helt plötsligt in Sven Wollters karaktär, Freddes socialistiska pappa, in i det och då vet förstår redan hur Fredde kommer att reagera, säger Josephine Bornebusch som spelar Mickan i tv-serien.

– Vi har nog alla längtat efter lite mera drama tror jag. Att skapa ett sådant tillfälle där två ögon möts och man känner att det bränner till riktigt rejält är speciellt och svårslaget mot när man bara står och kör sin grej, säger Mia Skäringer.

Har ni några särskilda minnen som sticker ut från inspelningsdagarna?

– Det har ju varit väder och vind som helt klart spelat en stor roll, säger Malin Cederbladh som spelar Anette och fortsätter. Vi har en ganska påkostad och stor scen nere i Torekov där vi hade säkert hundratals statister och när vi var där så fullkomligt öppnade sig himlen och det blev becksvart och spöregn. Så det var ju ganska oroande men det löste sig till slut ändå. Men det kanske var lite jobbigare för Mia och Henrik som fick vara så pass mycket i naturen på grund av sina tältscener.

Sven Wollter och Johan Rheborg skrattar åt samma minne.

– Ja, det finns en scen där jag ska hoppa naken från en Torekovbrygga och det var så otroligt mycket planering inför det. Det snackades stuntmän och torrdräkter och provbad och alla var jättenervösa. Kanske var försäkring och sådant inblandat, jag vet inte riktigt. Men jag tänkte att det här löser jag väl själv för fan, jag har hoppat från bryggor innan. Så jag gjorde ett riktigt jättekliv ned i det iskalla vattnet där som ett statement och visst överlevde jag. Det är bra med planering men lite gränser måste ju finnas, säger Johan Rheborg. 

Ingen av er har sett filmen än. Hur är förväntningarna?

– Vi är alla jättetaggade! Men att se något för första gången på stor duk är alltid lite jobbigt. Så många frågor ploppar upp. Är jag bra? Är filmen bra? Hur ser jag ut? Visst är det tråkigt att just den där celluiten råkade komma med i bild? Och så vidare, men till slut får man bara försöka se det utifrån och ta det med lite avspänning och distans. Så får alla andra som ser filmen ha sina åsikter för det har de alltid ändå, säger Mia och verkar få medhåll från resten av ensemblen.

– Det är klart att man känner sig kaxig just nu men när man väl sitter där så är det mer nervöst, men det är jättespännande och roligt verkligen, säger Josephine.

Henrik Schyffert har också höga förväntningar, och lägger likt Mia in en pik mot vad han tänker om övriga Sveriges kommande reaktioner:

– Man kan inte riktigt oroa sig för mottagandet. För dels så blir man galen då. Och dels så börjar man göra riktigt kassa val, när man börjar vända kappan efter vinden alltså.

Och till sist då, är det här det sista vi ser från Solsidan?

– Det vet vi faktiskt inte. Det finns väl några halvöppna dörrar. Eller de står kanske på glänt i alla fall, säger Mia och Malin.

Ska du se filmen "Solsidan"?