EXKLUSIVT: James Mangold om "Le Mans 66"

Filmtopp har fått en exklusiv intervju med regissören James Mangold om hans senaste film "Le Mans '66" med Christian Bale och Matt Damon i huvudrollerna. Handlingen är baserad på sanna händelser och följer bilbyggaren Carroll Shelby och racingföraren Ken Miles, som på mitten av 60-talet pushade Formel 1-sportens gränser. 

För regissören James Mangold handlar "Le Mans '66" om perfektion, risk, skinn på näsan och modet att kunna stoppa när saker och ting ser hopplösa ut. "Såna här saker betyder mycket för mig". 

Den begåvade filmskaparen James Mangold är en av de mest kompletta amerikanska filmskaparna idag. Han har gjort en mängd olika sorters verk, med allt från den senaste Wolverine-filmen Logan, Johnny Cash-biografin Walk the Line och westernrullen 3:10 To Yuma där han arbetade med just Christian Bale.

Trots att Mangold inte är särskilt intresserad av bilracing, så lockades han till att göra Le Mans '66. En stor lockelse växte fram ur teman som vänskap, tillit, hunger och plikt – och parallellerna som den här berättelsen om innovation och risktagande kan dra till filmskapande i sig. 

Förutom att handla om racing, skulle du säga att den här filmen på sätt och vis handlar om jakten på perfektion? 

– Ja. Jag älskar bilar och utrustningen, men jag finner den här världen med strävan efter perfektion fascinerande. Jag tycker att det är en stor allegori för nästan allting i livet och jag älskar känslan av snabbhet och faran med det hela. Jag menar, du skulle kunna säga att Le Mans '66 handlar om kampen att göra riktigt bra film, med studion, allmänheten, kampen om att uppnå originalitet och bryta barriärer. Min förhoppning är att den här filmen tar dig tillbaka till en speciell tid, särskilt som amerikan, då vi fortfarande försökte klura ut vilka vi var och hur vi kunde skapa briljanta saker. Idag är vi företagsamma, skyddade från skuld och mindre benägna att ta risker. 

– På 60-talet ställdes frågan "vem kan bygga den bästa bilen?", medan man idag har uppnått perfektion på så många vis. Det är rörande att tänka på de våghalsiga innovatörer som tänjde gränserna för teknologi, innan det fanns datorer och miniräknare. De fick istället skissa och knåpa, och lära sig från sina misstag. Och det är någonting vackert. 

Visst handlar filmen också om två unika karaktärer? 

– Medan Carroll (Matt Damon) var försäljaren som kunde prata runt vem som helst, körde Ken Miles (Christian Bale) med raka rör och hamnade ofta i trubbel. Han var inte kapabel att censurera sig själv, även när han borde. Alla är på något sätt sympatisk och alla som ser på filmen kan relatera till någon av karaktärerna. Du kan till och med känna för Henry Ford. När Shelby tar med honom på en åktur och han säger "jag önskar att min pappa kunde se detta" är han både omskakad och livrädd, men också berörd över att ha upplevt något som - i ett liv av lyxiga måltider, kontor och lyxiga åk - nådde honom på djupet. Det är spännande och drabbande eftersom det får dig att känna för någon som du tidigare bara sett som en vrålande tjur. 

"Christian Bale skadade sin arm riktigt illa".

Mangold berättar vidare att han vill ha varierade teman snarare än att hamna i ett fack.

– Det farligaste för en regissör är att bli inrutad. Redan från började gillade jag inte när en regissör kallades för "Den nya Hitchcock" eller "Den nya Billy Wilder" och så vidare. Alla försökte hela tiden placera dig i ett fack, som plattorna i en skivbacke. I mitt fall gjorde jag en stor polisfilm (Cop Land), därefter en indiefilm (Heavy) och sedan en film om en kvinna på ett mentalsjukhus (Girl Interrupted)... Media hade ingen aning om var de skulle placera mig. Och tack vare alla dessa olika sorters filmer har jag möjligheten att röra mig på olika fält idag, och föra samman den kunskap jag fått av alla de olika läxor jag lärt mig. Som med Le Mans 66 ville jag verkligen inte göra inte göra en tung episk film med aspirationer. Jag ville känna hur det var att vara i gropen med de här karaktärerna och känna mig som en av dem. 

Matt Damon säger att det Christian Bale gör med sin roll är enastående. 

– Jag tycker att det här är ett av hans bästa framträdanden, och efter att ha känt honom i tio år, tror jag att rollen är den som ligger honom närmast. Den är närmast honom som person. Han spelar någon som är en liten överdriven version av honom själv. En arbetare som inte bryr sig om företagsspelet. En som bara vill göra det han älskar, och som tappar intresset så fort det handlar om vinstintresse och marknadsföring. En idealist, som är närmast allergisk mot all form av bullshit. En riktigt bra förälder och make – allt sådant som finns i hans roll. 

Vad tyckte Matt och Christian om bilscenerna? 

– De älskade dem! Christian har varit en galen motorcyklist och ägnade sig åt racing i många år tills han slet upp sin arm riktigt illa och hans familj fick honom att lova att aldrig mer göra om det. Han älskar farten... utrustningen... alltihop. Man kunde ser under inspelningen hur mycket han älskade att åka runt i bilarna. Tittar du på filmen ser du hur han åker genom rymden i de där! Matt älskar det också. Han har kört runt mycket i Bourne-filmerna. De är båda väldigt vana vid stunts och bra atleter.

"Ibland är det tillräckligt att snubbla på mållinjen".

Deras tillit till varandra måste vara otrolig...

– Ja. Du måste tro på människor runt om dig. Det är vad filmskapande handlar om. Jag är körd ifall någon av mina huvudrollsinnehavare suger. Då finns det ingenting jag kan göra. Men det är just det som är så spännande med att göra film, du måste ha rätt folk omkring dig. Och om en scen inte fungerar behöver ni reda ut problemet tillsammans. Ken Miles och Carroll Shelby var väldigt bra på det de gjorde, vilket var mycket tack vare deras kommunikation med varandra. Deras unika relation var det mest intressanta för mig. 

Det här är uppenbarligen en sportfilm, men som också handlar om två underdogs som försöker uppnå det omöjliga. Var "Rocky" en inspiration för dig på något sätt? 

– Ja, jag älskar Rocky! En fantastisk och inflytelserik film. För mig är den filmens stora inspiration att man kan hitta någonting originellt att säga med en sportfilm. Att ge någonting mer än det publiken förväntar sig. Och konstigt nog är det just den lyckliga segern på slutet de vill ha, samtidigt som de blir lite besvikna när vinsten kommer och känns så enkel. För livet är inte enkelt. Ibland är det tillräckligt bra att snubbla på mållinjen. 

Den 30:e mars släpps "Le Mans '66" på blu-ray och DVD. Missa inte att se denna sevärda filmpärla. 

MER LÄSNING: 

Le Mans '66-stjärnorna om sina första bilar
Recension – Le Mans '66