Djupdykning i ”Alien: Earth” med teamet bakom den nya serien

Tisdagen den 12 augusti har ”Alien: Earth” premiär. Det är en ny serie som utspelar sig ett par år innan Ellen Ripley och besättningen på Nostromo tampades med det elaka rymdmonstret i Alien (1979). Filmtopp deltog på en presskonferens där seriens skapare, Noah Hawley, producenten David W. Zucker och några av seriens skådespelare gav oss en djupare inblick i arbetet med serien.

LÄS OCKSÅ: Så bra är Disneys nya skräckserie ”Alien: Earth” – utforskar människans mörker

Bygger vidare på filmernas teman

När "Alien" hade premiär 1979 bjöd den på ett nytt koncept. Filmen kombinerade science fiction och skräck och gav oss ett av filmhistoriens bästa monster i den mystiska varelsen som bröt sig ur bröstet på John Hurts karaktär och sedan snabbt växte till ett tre meter långt monster som smög omkring på skeppet och dödade besättningsmedlemmarna en efter en. Trots att filmerna utspelar sig i rymden, på främmande planeter och handlar om hemska monster, är det frågan om vad det innebär att vara mänsklig som är central i filmerna. Detta fortsätter vara en central fråga även i Alien: Earth.

– Jag tror att om du frågade de personer som har skapat den teknologi vi använder idag, var alla sci-fi-nördar. Så det är fiktion- och sci-fi-författarnas uppgift att projicera en framtid som vi sedan kan förverkliga med tiden. Jag tror att vi går igenom olika faser, där berättelserna är dystopiska eller hoppfulla. Du har 2001: A Space Odyssey, sedan har du Star Wars och sedan har du Alien. I Star Wars, ser framtiden ljus ut. I Alien ser det mörkt ut. Mitt ansvar i att ta Alien till den lilla skärmen är egentligen att försöka skapa en vision av framtiden där karaktärerna i serien arbetar med frågan om vad det innebär att vara människa och om mänskligheten kan överleva sina egna synder — något som kanske kan tillföra lite optimism till världen, berättar Hawley.

Samtidigt har Hawley och hans team försökt bygga något nytt med "Alien: Earth", som ju till skillnad från filmerna, som är ungefär två timmar långa, är en berättelse som utvecklar sig under åtta avsnitt som är ungefär en timme långa.

– En Alien-film är en två timmar lång överlevnadshistoria, medan en tv-serie är ett långformat där man måste investera i många karaktärer och utforska både dessa karaktärer och de teman som introducerades i Alien-franchisen. Så utmaningen för mig är — låt oss ta bort monstren ett ögonblick och tänka: vad handlar serien om? Var finns dramat vi investerar i vecka efter vecka? Jag är inte orolig för monstren. När vi väl sätter in monstren, då är det som en pengarna-tillbaka-garanti. Så vi var tvungna att skapa ett mänskligt drama där det också finns många mänskliga monster, och utforska en mängd frågor om den värld vi lever i, bara projicerade in i framtiden, förklarar Hawley.

Zucker fyller i:

– När jag såg de om två första filmerna efter att serien var färdig, slog det mig verkligen hur intimt sammankopplade de var — att Noah lyckades ta mycket av det som såddes i de filmerna, många av de tematiska idéerna som fanns där. Genom att bokstavligen föra berättelsen till Jorden, på det sätt som flera av filmerna antydde att man en dag skulle göra, så öppnades plötsligt landskapet — bokstavligen — och det gav honom en möjlighet att verkligen fördjupa sig i saker som man helt enkelt inte kan åstadkomma i en två timmar lång film.

De giriga bolagens nycker

I första filmen pratade besättningen på Nostromo om sin arbetsgivare, som de bara kallade ”bolaget” (the company). Bolaget ifråga heter Weyland-Yutani, som strävade efter att få tag på ett exemplar av det utomjordiska monstret för att kunna tjäna pengar på det. I Alien: Earth presenteras vi för en värld där de girigare bolagen styr inte bara Jorden utan även stora delar av den utforskade galaxen. Vi presenteras även för ett nytt bolag, Prodigy, som styrs av det unga geniet Boy Kavalier (Samuel Blenkin), som är lika hänsynslös i sina ambitioner som Weyland-Yutani. De giriga bolagens nycker styr, precis som i filmerna, händelseutvecklingen i Alien: Earth. Hawley och hans team har strävat efter att få denna aspekt att reflektera vår samtid.

– Mycket av det som definierar Alien och Aliens är just idén om att det finns ett namnlöst, ansiktslöst företag — Weyland-Yutani — och dessa individer, rymdtruckers eller soldater, är helt utlämnade åt detta företag. I vår tid har våra företag ansikten — och det är ansiktena på unga teknokrater, kändis-VD:ar och miljardärer. Så om jag hade gjort en version av 1970-talets kapitalism, hade det inte känts rätt för den värld vi lever i idag. Och när Peter Pan-analogin dök upp i berättelsen, blev det tydligt att den VD som uppfinner den här hybridteknologin borde vara just Peter Pan-karaktären själv — i Boy Kavalier. Det som alltid kändes för Yaphet Kotto och Harry Dean Stanton (som spelade Parker och Brett i Alien) var att de var helt i händerna på detta större företag. Men här, tror jag, känner vi verkligen att det helt och hållet handlar om Boy Kavaliers nycker — hur han känner sig från stund till stund. Typ: "Ja, låt oss skicka dessa miljarddollarprototyper till en kraschsajt. Det låter väl som en bra idé, eller hur?" Så vi befinner oss i ett annat tillstånd nu, där individen inte bara är utlämnad åt ett namnlöst, ansiktslöst företag, utan också åt dessa sorts pojkgenier, säger Hawley.

Barn som spelbrickor

Peter Pan löper som en röd tråd genom berättelsen i Alien: Earth. Boy Kavalier läser högt ur boken om Peter Pan flera gånger medan ett antal karaktärer har fått sina namn från den gamla barnboken.

- För mig började det med att jag uppfostrar barn, och jag gör det i en värld där naturen börjar vända sig mot oss, och den teknologi vi har skapat — ja, det är fortfarande oklart om den också kommer att vända sig mot oss. Och när de frågade mig om jag hade några idéer för Alien, tänkte jag: det är ju precis vad Alien handlar om. Det handlar om de urtida monstren från vårt förflutna som försöker döda Sigourney (Weaver, som spelade Ellen Ripley i filmserien). Och sedan inser vi att även AI-framtiden försöker döda henne. Så mänskligheten är fångad mellan AI-framtiden och dåtidens monster. När jag väl började med idén att föra in barn i berättelsen — mänskliga medvetanden överförda till syntetiska kroppar — då kom Peter Pan-analogin ganska snabbt därefter, berättar Hawley.

I "Alien: Earth" presenteras vi för ny teknik i form av ”hybrider”, som är syntetiska människor, i stil med Ash i Alien (Ian Holm) och Bishop (Lance Henriksen) i Aliens, men som har fått medvetandena från barn implanterade. Sydney Chandler spelar Wendy, som är det första barnet att genomgå processen. Chandler själv är 29 år gammal när serien har premiär. Hon berättar lite om utmaningen med att hitta balansen när hon spelar ett barn i en syntetisk kropp:

- Wendy är verkligen ett oskrivet blad. Jag tycker att Noah lyckades skapa en väldigt nyanserad och jordnära karaktär. När det gäller att balansera de två sidorna berodde det mycket på vem jag spelade mot den dagen och i vilken scen. Du vet, varje skådespelare tillförde en annan färg till arbetet, vilket gav mig mer information om vem jag spelade. Det blev liksom ett samarbete i att hitta Wendy på det sättet. Men jag hade en bild i huvudet, du vet, av två magneter som trycks mot varandra men inte kan nudda — när det gäller sinnet, som är bekant, och kroppen, som är okänd mark. Det är lite som att det där som finns i mitten — det där tomrummet — är det hon söker. Och mycket av det har att göra med Alex Lawther här borta. Fantastisk kille.

Lawther spelar Hermit, som är brodern till flickan vars medvetande har implanteras i Wendy. Wendy må ha en stark syntetisk kropp och en dator som hjärna, men hon är ju också ett barn i grund och botten. Tillsammans med de andra Lost Boys kastas hon in i en mardrömsvärld fylld av monster. Kontrasten mellan de oskyldiga barnen och de stora bolagens giriga nycker är ett centralt tema i Alien: Earth.

- Idén i hjärtat av Alien är att mänskligheten är fångad mellan naturen och teknologin, och båda försöker döda oss. Frågan blir då, i en Alien-film: kan de här två eller tre människorna överleva? I serien är frågan: kan mänskligheten i sig överleva? Detta leder till en naturlig följdfråga: förtjänar vi ens att överleva? Det bästa sättet att utforska det är att se den vuxna människovärlden genom ett barns ögon. För barn är dåliga lögnare. De vet inte hur man låtsas att man inte är rädd. Och när man kör bil och de säger: "pappa, varför bor den där mannen på gatan?" och du svarar: "du kommer behöva vänja dig vid det,” Då säger de: "jag tycker inte att vi borde vänja oss vid det." De tar inte för givet sådant som vuxna gör. Och att gå in i berättelsen genom Wendys perspektiv — och de andra borttappade pojkarna — gjorde att hon kunde bära på en slags ren anständighet i sitt hjärta, som kunde konfrontera vuxenvärldens likgiltighet, hela vägen upp till dess ondska, berättar Hawley.

Timothy Olyphant lika flamsig som vanligt

Ett av de mer välkända namnen i rollistan är Timothy Olyphant, som bland annat spelade huvudrollen i Justified, Deadwood och The Santa Clarita Diet. Han har även haft roller i filmer som Scream 2, Once Upon A Time… In Hollywood, Hitman och Die Hard 4.0. Olyphant är nästan alltid på skojfriskt humör när han gör intervjuer.

– Vad var budgeten för presskonferensen? skämtar han när den digitala presskonferensen råkar ut för lite tekniska svårigheter.

Sin skojfriska personlighet till trots, levererar Olyphant oftast stabila skådespelarprestationer. I Alien: Earth spelar han synteten (inte en hybrid) Kirsh. Syntetiska människor är alltså robotar som ser ut som människor. De har spelat bärande roller i alla filmer i filmserien. Utöver Ian Holm som Ash och Lance Henriksen som Bishop, spelade Michael Fassbender rollen som synteten David i Prometheus och Alien: Covenant. Olyphant kan inte låta bli att skoja om sin karaktärs frisyr när han pratar om vad som särskiljer Kirsh från andra synteter:

– Jag tänkte att håret var tillräckligt. Jag tänkte, om vi bleker håret… där har vi det. Nu är han sin egen. Vi kan sluta med jämförelserna. Jag är ett stort fan av de där herrarna och deras arbete. Jag har sett Ian Holms tolkning — gud vet hur många gånger. Den är så vacker och subtil. Den var fantastisk första gången, när han gömde kulan — det var briljant. Och även andra gången, när man visste vad skämtet var. Om jag alls tänkte på de där killarna, så var det bara för att jag var inspirerad av dem och deras arbete. För det mesta dök jag bara upp för att vara med i ett Noah Hawley-projekt.

Noah Hawley ger oss en lite mer seriös inblick i hur de arbetade med Kirsh:

– Vi pratade lite om programmeringen som går in i Kirsh och den här idén att han kanske inte bara är programmerad att inte skada sin chef på något sätt, utan också att det är avrått från att vara oense med chefen. Och att bli arg på chefen är förbjudet. Så, du vet, om du inte håller med honom, kanske du bara ger honom ett litet leende och säger ”fuck you” med blicken.

Berättelsen började för 46 år sedan

"Alien" kom ut 1979. I 46 år har det hemska monstret skrämt slag på folk. Många av skådespelarna är fan av filmserien. Ett exempel är Babou Ceesay, som spelar Morrow i Alien: Earth.

– När jag såg filmen alldeles för tidigt var jag 9 eller 10 år och befann mig i Afrika, och tittade faktiskt på det på en fransk TV-kanal. Chestburster-ögonblicket var nog det som nästan kändes för verkligt. Och sedan att träffa en riktig Xenomorph på inspelningen — en riktig Xenomorph, kan ni tänka er? Vi är alla fans. Jag tror att jag kan säga det med säkerhet. Det är som en grupp fans som gör något för fansen. Jag har också sett de första sex avsnitten, och de har verkligen imponerat på mig. Jag är bara peppad på att folk ska få bita tag i det. Det är verkligen, verkligen bra, berättar han.

Ceesay är inte ensam om att se fram emot publikens reaktioner.

– Franschisen har funnits i 46 år. För de fans som är bekanta med den och bär på passion, engagemang, förståelse och förväntan kan se fram emot att ge sig in i ett helt nytt långt format. Det är verkligen en banbrytande upplevelse. Jag är peppad på publikens respons och reaktion, säger Zucker.

"Alien: Earth" har premiär på Disney+ tisdagen den 12 augusti.