Så bra är Disneys nya skräckserie ”Alien: Earth” – utforskar människans mörker

Jag är ett fan av alla Alien-filmerna (utom "Alien vs. Predator"-tjafset). Det klassiska filmmonstret som smyger sig på sina offer och sliter dem i stycken är en varelse som inte drivs av hunger, utan av att totalt dominera sin omgivning. Varelsen, som ibland rätt och slätt kallas ”alien”, men vars officiella namn är xenomorph, känns som en manifestation av de monster som små barn tror gömmer sig under sängen eller i garderoben. Fast uppskruvat till elva.

Redan i första filmen är ”Bolaget” mer intresserade av att få tag på den mystiska varelsen än att skydda sina anställda. Bolaget ifråga heter Weyland-Yutani och är inblandat i händelserna på ett eller annat sätt i alla filmerna utom den fjärde filmen, Alien – återuppstår. Parallellen mellan en varelse som vill dominera sin omgivning genom att utplåna allt motstånd och bolaget som vill göra samma sak ligger nära till hands.

LÄS OCKSÅ: Veckans största premiärer – flera riktiga höjdpunkter väntar i dagarna

En ny början

"Alien: Earth" utspelar sig två år innan första filmen. Serien får en springande start när ett av Weyland-Yutanis skepp kraschlandar på Jorden. Med på skeppet finns en xenomorph som springer lös i det höghus som skeppet kraschade in i.

Vi presenteras även för ett nytt bolag, Prodigy, som leds av Boy Kavalier (Samuel Blenkin), som är i färd med att lansera ny teknologi i form av så kallade ”hybrider”, vilket är syntetiska människor som har fått sjuka barns medvetanden implanterade. Boy Kavalier tycker kraschen är ett ypperligt tillfälle att se vad hans hybrider kan göra och skickar ut dem i fält, ledda av synteten Kirsch (Timothy Olyphant). Gänget från Prodigy måste, utöver monster, tampas med cyborgen Morrow (Babou Ceesay), som bevakar Weyland-Yutanis intressen.

LÄS OCKSÅ: Älskad kultserie som spårade ur släpps på nytt i veckan

Monster i mänsklig form

Noah Hawley, seriens skapare som kanske annars är mest känd för antologiserien "Fargo", gör en djupdykning i den girighet som låg som undertoner i filmserien. Xenomorfen är ett av filmhistoriens mest skrämmande monster, men människorna har aldrig varit värre än de är i Alien: Earth.

Detta är seriens största styrka. Utöver den oerhört arrogante biljonären (det är tolv nollor, inte nio) Boy Kavalier, har vi den lojale lakejen Morrow, som drivs av en sorts pliktkänsla, och synteten Kirsch, som kanske är en sorts motsvarighet till Morrow, men kanske inte? Jag får lite vibbar av att han kan vara som David (Michael Fassbender) i Prometheus och Alien: Covenant… Det finns gott om karaktärer att hata, om vi säger så.

Det som kanske är hemskast av allt är att barnen i de syntetiska kropparna må se vuxna ut, men faktiskt fortfarande är runt 10–12 mentalt. Dessa barn, som fortfarande är naiva och oskyldiga, ställs inför de värsta mardrömmarnas monster, kastas in i traumatiserande situationer och används som brickor i spelet mellan de giriga bolagen.

Jag fick tillgång till de första sex avsnitten. Det är en hel del fokus på de giriga bolagsledarnas spel, vilket jag alltså tycker fungerar bra. Vi bjuds även på monsterskräck, som kanske inte kan mäta sig med de bästa sekvenserna från filmerna, men det blir sannerligen svettigt vid flera tillfällen. Femte avsnittet kan ses som en skruvad variant av första filmen.

Jag fattar att en serie på åtta avsnitt inte bara kan köra på monster-skräck rakt igenom, men som ett fan av filmerna kan jag tycka att det är lite missvisande att kalla serien Alien: Earth, eftersom xenomorphen sitter i baksätet större delen av de sex avsnitt jag fick titta på.

Med det sagt, blir betyget ändå högt. "Alien: Earth" är en snygg och välskriven serie, som utforskar några av mänskligheten mörkaste sidor. Serien har premiär på Disney+ den 13 augusti.