Lets dance Netlix

Let's Dance (2019)

  • 1 tim, 48 min
  • Drama
  • Netflix
Fredrik Edström
Uppdaterad 06 januari 2020 kl. 12:01 | Publicerad 05 december 2019 kl. 17:12
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är du sugen på en svängom? Gå hellre på din lokala nattklubb än att genomlida "Let's Dance".

Netflix senaste satsning "Let's Dance" är en tillökning till streamingtjänstens internationella stall och är en fransk dansrulle. Frågan på allas nyfikna läppar nu är givetvis: lyckas fransoserna få rytmen att pulsera i blodomloppet på en orubblig soffpotatis likt undertecknad? Svaret är ett dessvärre ett rungande "nej".

  • Regi:
    Ladislas Chollat
  • Manus:
    Ladislas Chollat
  • I rollerna:
    Rayanne Bensetti, Alexia Giordano, Mehdi Kerkouche m.fl.
Let's Dance (2019)
Foto: Netflix

I Let's Dance möter vi hip-hop dansaren Joseph (Rayanne Bensetti) som nobbat chansen att arbeta i sin faders framgångsrika företag för att istället följa sin dröm: att bli en framgångsrik dansare i huvudstaden Paris. Utrustad med grova och djupa lager skinn på näsan och en självdestruktiv stolthet söker han sig till en prestigefylld tävling i hip hop-dans.

LÄS VIDARE: Vår topplista över Netflixfilmer som flugit under din radar

Planerna går dock snabbt i stöpet. Verkligheten kommer emellan Joseph och hans dröm när flickvännen Emma lämnar honom för ledaren i deras danscrew. Slagsmål, drama och allmänt dålig stämning klämmer till hans ambitioner och drömmen om hip hop-framgången raseras. Hoppet är dock inte helt släckt. Genom en gammal kontakt, dansläraren Rémi, och det nya kärleksintresset Chloé finner han en smula märklig väg tillbaka: genom balettdans.

Det gör mig ont att ge småskaliga, internationella satsningar avhyvlingar i rådande filmklimat med mallstöpta monsterproduktioner. Jag saknar verkligen "mellanbudget"-rullarna. Mänskliga draman som vrider och vänder på cementerade dramaturgier. Dessvärre är Let's Dance inte detta utan snarare motsatsen: en feg, identitetslös och framförallt urbota tråkig historia.

Dock ska jag krypa till korset: jag bryr mig inte det minsta lilla om dans. På förhand kanske detta låter illavarslande och kanske rentav gör mig en smula partisk som tittare? Tyvärr. Det argumentet håller inte. Ett starkt drama lyckas alltid engagera oavsett ämne. Nyligen satt jag och grät i biofåtöljen till Le Mans 66 – jag som avskyr motorsport med en brinnande passion. Varför lyckas inte Let's Dance på samma vis?

"Let's Dance" är helt enkelt för oinspirerad och platt. Allt från dramaturgi, skådespelarinsatser, regi och manus andas torrt och mekaniskt. Det mänskliga dramat mellan dansscenerna är uteslutande livlöst och det finns ingen anledning för mig att investera mig emotionellt i varken karaktärerna eller händelseförloppet. Romansen mellan vår huvudperson Joseph och balettdansösen Chloé är direkt jobbig att ta sig igenom och dansläraren Rémi är en klyscha av en klyscha.

Tyvärr Netflix. Det gör mig ont att tillintetgöra internationella småsatsningar från en gigant som du, men när resultatet är så här livlöst och tråkigt ges jag inte mycket till alternativ. 

 

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL