Ring Mamma! (2019)
Lisa Aschan höjer ribban med "Ring Mamma!".
Efter "Apflickorna" och "Det vita folket" prövar nu Lisa Aschan vingarna i ett mer publikvänligt territorium. Något som visar sig vara helt rätt. "Ring mamma!" är inte bara den bästa svenska komedin sedan "Smala Sussie" utan också ett imponerande relationsdrama.
35-åriga Niki (Sanna Sundqvist) är en mästare i prokrastinering. Trots (eller kanske just på grund av) att hennes mamma oroar sig över sin dotters evighetslånga tonårsfas, vägrar Niki ta tag i några större livsval eller inleda några djupare relationer. Men så går det ju också som det går och plötsligt inser även Niki att det är dags att växa upp.
Ring mamma! är i mångt och mycket en film om mor-och-dotterrelationen. Lisa Aschan har själv sagt att idén bakom filmen är att föräldrar väntar hela livet på att deras barn ska säga ”Tack!” medan barnen väntar på ett ”Förlåt!”. En snudd på omöjlig ekvation som enbart kan lösas om den omformuleras, med hjälp av kommunikation.
Niki och hennes mamma (spelad av en underbart distanserad och sammanbiten Nina Gunke) kan emellertid knappt samexistera innan tjafset rullar igång. Som om de vore dödsfiender tolkas vartenda ord, varenda gest som ett hot eller en förolämpning. Samtidigt vill de inget annat än att kunna kommunicera med varandra. Ett upplägg som både bäddar för skratt och tårar.
Bara ge Sanna Sundqvist Guldbaggen.
2011 belönades Lisa Aschans debutlångfilm Apflickorna för Bästa film och Bästa manus på Guldbaggegalan. Det skulle inte förvåna mig om Ring mamma! nomineras i samma kategorier och det skulle vara rakt av chockerande om inte Sanna Sundqvist plockar hem baggen för Bästa kvinnliga huvudroll.
I rollen som Niki visar hon upp en enorm skådespelarbegåvning och vågar verkligen ge allt. Som om det vore det mest naturliga dessutom. Att så självklart bjuda på sig själv i filmens mest absurda scener är verkligen inget som många skulle känna sig bekväma med.
Det finns mycket att gilla med Ring mamma!, mor-och-dotterrelationen är bara ett av flera spår som utforskas. Vi har ju också Nikis turbulenta kärleksliv och hennes härliga relation med bästa vännen Maggie – allt sammanvävt i Aschans smarta och underhållande manus (Bergmanälskaren inom mig gladdes lite extra mycket åt en liten referens i en av filmens sista scener). Det går inte annat än att bocka och tacka för den bästa svenska komedin sedan Smala Sussie.