Brotherhood

Brotherhood (Säsong 1, 2019)

  • 8 x 60 min
  • Drama, Thriller
  • Netflix
Filmtopp Admin
Uppdaterad 05 januari 2020 kl. 13:01 | Publicerad 30 oktober 2019 kl. 20:10
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Välspelat men inte tillräckligt gripande i dagens hårda seriekonkurrens.

Med sitt höga tempo, spännande intriger och intressanta karaktärsporträtt av en människa som dras in i en kriminell verksamhet, får vi en sevärd och tittarvänlig serie. Men "Brotherhood" saknar det lilla extra som krävs för att stå emot dagens stenhårda serieutbud.

  • I rollerna:
    Naruna Costa, Hermila Guedes, Seu Jorge m.fl.
Brotherhood
Foto: Netflix.

 

Historien tar vid hos den ambitiösa advokaten Cristina (Naruna Costa). Snart får hon veta att hennes försvunne bror Edison (Seu Jorge) sitter fängslad och är ledare för det kriminella gänget “Brotherhood”. I ett försök att komma tillrätta med sina länge obesvarade frågor, närmar hon sig honom och hamnar i en moralisk konflikt mellan arbete och familj. Sakta men säkert dras Cristina ner i djupet av broderns kriminella verksamhet och får det allt svårare att ta sig tillbaka till den oskyldiga och trygga verkligheten.

Som oftast när det gäller filmer eller serier där det talas ett språk utöver engelska är det många som ryggar tillbaka, alternativt försöker sig på en dubbad version. I detta fall utspelar sig historien i Brasilien och det talas faktiskt portugisiska. Något jag uppskattar eftersom det fångar en mer verklighetstrogen känsla och samtidigt håller mig kvar i upplevelsen.

Den efterfrågade sympatin finns inte riktigt där.

Allteftersom Brotherood tar fart märker vi att historien skildras ur två olika perspektiv – utsidan respektive insidan av fängelsets höga murar, vilket representeras av Cristina respektive Edison. Däremot är det en tyngre viktning mot det förstnämnda. Bra, då historien inne i fängelset aldrig är lika intressant som den utanför. Fundament som gänget “Brotherhood” vilar på är upproret mot de misskötsamma fångvaktarna och fängelsets ledning, vilket betyder att det behövs en viss sympati för dem för att vi som tittare ska få den emotionella tyngd som serien tydligt strävar mot. Visst, den finns där, men den blir heller aldrig tillräcklig eftersom det är svårt att helt känna för Edison.

Hos Christina finns det mer spännande aspekter att inhämta. Exempelvis genomgår hon en intressant, men också mörk och skrämmande, karaktärsutveckling när hon dras allt längre in i den kriminella verksamheten. På så sätt blir handlingen sällan förutsägbar eftersom vi tittare parallellt får följa hennes resa i realtid. Vi får också stifta bekantskap med några av gängets mer intressanta medlemmar, där den stenhårda Darlene drar det längsta strået (spelad av Hermila Guedes) – mamma till Edisons dotter.

Överlag är Brotherhood en mörk serie, med få humoristiska inslag, som skildrar en brutal och skitig tillvaro av korrupta poliser, kriminella verksamheter och alla dess tillkommande konsekvenser, som tonmässigt träffar mitt i prick. Med sitt höga tempo, spännande intriger och eleganta cliffhangers resulterar den i att vara tittarvänlig och sevärd, men som till trots känns något medioker och lättglömd, åtminstone i jämförelse med dagens konkurrenskraftiga serieutbud.

Rickard Karlsson

För mer läsning, se vår lista över de bästa filmerna 2019!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL