Preacher (säsong 4) – Så bra är finalen!
Precis den knasiga avslutning ingen förväntade sig.
Den fjärde säsongen är också den sista för Preacher. Efter många sidospår är vi äntligen framme vid slutet, som är i linje med resten av serien, det vill säga knasigt och oväntat.
Sökandet efter Gud fortsätter i den fjärde säsongen av Preacher. Jesse (Dominic Cooper), Tulip (Ruth Negga) och Cassidy (Joseph Gilgun) drabbar, gång på gång, samman med den fanatiska sekten Graalen, ledd av Herr Starr (Pip Torrens), som kommer allt närmare sitt slutmål i form av en apokalyps.
Preacher är en serie där resan många gånger är viktigare än målet. Det är de knasiga sidospåren, med evigt reinkarnerande änglar, en ostoppbar revolverman (Graham McTavish) och otippade framträdanden av några av bibelns och världshistoriens mesta kända människor, som gör Preacher så underhållande. Men detta är alltså sista säsongen. Så nu måste de väl äntligen hitta Gud och få de svar de är ute efter? Jag tänker inte förstöra något för de som inte hunnit se ikapp än. Men jag kan lova er att ni inte kommer att bli besvikna. Den sista säsongen av Preacher lever upp till all sin tidigare knasighet.
Lämmar flyger till höger och vänster.
Preacher är en serie som ständigt pendlar mellan att vara en fars och en satir med siktet inställt på religion. Den främsta anledningen till att jag gillar serien är farsen. Det är oerhört underhållande att se alla våldsbaletter där den omaka trion tar sig an horder av religiösa fanatiker och diverse onda människor. Det skvätter en hel del blod och lemmar flyger till höger och vänster.
Jesse har som superkraft att han kan få människor att göra vad som helst med Guds röst. Cassidy är en vampyr, som inte kan dö. Bäst och hårdast är dock fortfarande Tulip, spelad av Ruth Negga. Hon har fått ett genombrott de senaste åren och har gjort många bra roller. Häromåret var hon till och med Oscarsnominerad för sin roll i Loving. Men Tulip kommer nog alltid vara min favoritroll med henne.
Den mer seriösa sidan, Jesses sökande efter svar, kan många relatera till. Han vill ställa Gud mot väggen och få svar på varför det finns så mycket lidande i världen. Det finns många stunder i den sista säsongen som är rörande. Den absolut flamsigaste av karaktärerna i Preacher är Cassidy. Han är också den mest tragiska. Joseph Gilgun får skina i flera scener när Cassidy visar sin sårbara sida.
Efter första säsongen av Preacher, läste jag alla serietidningarna som serien bygger på. Skaparna av TV-serien har använt det mesta från dem, men gör något rätt så annorlunda med materialet. Detta gör Preacher till en roande nytolkning, som jag faktiskt föredrar.
Den fjärde säsongen lever upp till resten av serien. Våra hjältar fastnar, som vanligt, ett par gånger på vägen och jag var nästan rädd att vi inte skulle få ett ordentligt slut. Men det får vi alltså. Inte så illa pinkat för tre alkoholiserade och trasiga människor som letar efter något så abstrakt som Gud.
För mer läsning, se vår lista över de bästa serierna från 2019.