The Hole in the Ground (2019)
Irländska "The Hole in the Ground" är ännu en genomsnittsskräckis.
Lee Cronins debutfilm "The Hole in the Ground" har (likt så många andra skräckfilmer där ute) en spännande premiss, dessutom imponerar skådespelarna, men i det stora loppet har den inte särskilt mycket nytt att erbjuda.
Film: The Hole in the Ground (2019)
Regi: Lee Cronin
Manus: Lee Cronin och Stephen Shields
Med: Seána Kerslake, James Quinn Markey, Simone Kirby m.fl.
Genre: Skräck
Speltid: 1 tim 30 min
Unga Sarah O'Neill flyttar till den irländska landsbygden tillsammans med sin son Chris. De försöker slå sig till rätta i sin nya tillvaro, men med tiden börjar Chris bete sig mer och mer märkligt, och Sarah tror att det hela kan kopplas till ett mystiskt slukhål som finns lokaliserat ute i den närliggande skogen.
Det som förvånar mest med The Hole in the Ground är att den, med sin synligt begränsad budget, påminner en hel del om årets kanske största film i genren – Jordan Peeles Us. Det finns storyelement som är slående lika, men samtidigt som idén ren dramaturgisk förvaltas bättre här, lyser Peeles finess och storslagenhet lyser med sin frånvaro.
För det är ju den där underliggande fasan, som åskådaren suktar efter när det kommer till riktigt bra skräck, och här är den dessvärre svår att hitta. Istället får vi lite slappa "ficklampor i skogen"-scener där vi bara väntar på att något otäckt ska hoppa in i bild. Dessutom har vi en överdrivet långrandig slutkläm, som med tanke på den sparsamma speltiden, också är ett problem. Vi hinner exempelvis inte lära känna Chris tillräckligt mycket för att inse när han "inte är sig själv" längre.
Skådespelarna övertygar
Med det sagt är de två primära skådespelarna, mor och son, spelade av Seána Kerslake och James Quinn Markey riktigt övertygande, i synnerhet Quinn Markey som Chris. Det fanns absolut möjlighet att göra hans insats ännu starkare (och mer obehaglig), men det är snarare regissör Cronins fel vill jag mena.
Ibland lyckas The Hole in the Ground vara rätt stilistisk för sin budget, men oftast är det rätt uppenbart att man inte har haft särskilt mycket att jobba med. Det är en ytterst småskalig produktion, vilket inte behöver vara en nackdel i sig, men själva berättelsen erbjuder inte något nytt under solen, och därför är upplevelsen i slutändan något av en besvikelse.