Recension: Miss Sherlock (säsong 1, 2018)

Miss Sherlock både imponerar, förvånar och tröttar ut.

Ur Miss Sherlock.
Foto: HBO Nordic.

Serie: Miss Sherlock (Säsong 1, 2018)
Med:
Yûko Takeuchi, Shihori Kanjiya, Yukiyoshi Ozawa m.fl.
Genre:
Thriller
Längd:
8 x 50 min
Distributör:
 HBO Nordic

Jag satte bokstavligt talat adventsmorgonkaffet i halsen bara några minuter in i HBO:s nya satsning Miss Sherlock när det råa, kalla fotot visade en leende detektiv som skrapade inälvor från seriens första offer på ett mörkt obduktionsbord. Den brutala tonen håller i sig och är kanske lika oväntad som konceptet självt – en återupplivning av Arthur Conan Doyles klassiker, i Japan på japanska med en, som dess namn antyder, kvinnlig huvudroll (Yuko Takeuchi) och dessutom en kvinnlig Watson (Shihori Kanjiya).

Det är en fräsch och självmedveten spinn på ett koncept som har urvattnats in i oändligheten med storsatsningar som Sherlock och kioskvältarna signerade Guy Ritchie. Det övergripande ramverket och Sherlocks numera nästintill arketypiska karaktär känner nog alla till – en mysterielösare (vars härligt dryga deduktionsfärdigheter skulle göra ett helgon nervöst) och dennes assistent tar an vid fall som annars tycks olösliga. I det här fallet inleds alltsammans med att Miss Sherlock konfronteras av att till synes helt slumpmässiga Tokyobors bröstkorgar exploderar, med självklara brottsmisstankar till följd.

Denna gång tas denna annars urbrittiska historia alltså till Japan, med japaner både framför och bakom kameran och vid ritbordet. För den som är bekant med asiatisk film tror jag att allt från soundtrack till skådespelarinsatser träffar helrätt. Plusen i kanten kommer också från de många gånger otroligt nattsvarta och tabubelagda ämnen som serien lyckas avhandla helt utan hämningar och att följa relationen mellan Sherlock och Watson. Ofta får vi annars möta dem när de redan har flera år om inte decennier bakom sig medan vi här tillåts bevittna till och med det första (något stela) mötet, vilket är ett rent nöje.

Faktumet att det är just ännu en Sherlock-spinn är dock tydligt. Denna gång mycket mera rättfärdigad än många andra, men det är ändock ett faktum. För den som förälskat sig i karaktären och världsbygget tror jag att det här är superbt bingematerial. Men för någon som tröttnade redan vid Guy Richies filmer och gav upp några avsnitt in i BBCs unisont hyllade serie, tror jag att det stannar vid ett småkul koncept som hade blivit ännu roligare om man hade vågat att lämna alla restriktioner som Sherlock-universumet bär med sig och gjort något helt nytt och eget.

Betygssymbol för 3 av 5

About Daniel Turfors 88 Articles
Musikälskande filmtittare som pluggar journalistik och söker efter en hemlig portal till Wes Andersons universum.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.