Ted – För kärlekens skull (2017)
"Ted – För kärlekens skull" är ett välspelat drama med bekväm dramaturgi.
Efter succén med "En man som heter Ove" är Hannes Holm bioaktuell med "Ted – För kärlekens skull", ett biografidrama om det svenska popgeniet Ted Gärdestad. Trots att titelpersonens tragiska öde är skickligt gestaltat når filmen aldrig några större emotionella djup.
Det är få svenska artister som har nått den kultstatus som Ted Gärdestad har. Dels genom sin älskade popmusik, dels genom sitt mytomspunna liv kantat av mental ohälsa som mötte ett tragiskt avslut på ett järnvägsspår. Som inbiten nörd förstår jag Hannes Holms vilja att skildra Teds märkliga levnadsöde, det finns så mycket spännande att berätta. Som hur han gick från att vara Björn Borgs tennisrival till att gå med i den indiska Bhagwansekten. Eller förvandlingen från gullig popsångare till att misstänkas för mordet på Olof Palme. Tyvärr blir det dock för mycket av det goda.
På många sätt är "Ted" en skickligt filmatiserad Wikipediaartikel. Det hela börjar med en hook och därefter slungas vi tillbaka till början av Teds liv för att bocka av "höjdpunkterna" tills vi når den händelse som inledde filmen. Ett väletablerat koncept vi har sett i en uppsjö av biografier. Problemet med denna typ av berättande är att det blir svårt att bygga upp en relation till filmens karaktärer. För mycket sker i periferin och relationer kommer och går innan de hinner betyda något. Detta problem blir desto större under filmens andra hälft när Teds mentala hälsa börjar svaja.
Likväl är Ted – för kärlekens skull en bra introduktion till sångaren. Skådespelarnas insatser ligger överlag på en hög nivå och jag misstänker att filmen kommer att få en hel del Guldbaggenomineringar. Adam Pålsson fungerar utmärkt i titelrollen och lyckas både fånga sin karaktärs pojkaktiga naivitet och komplexa känsloliv. Jonas Karlsson är perfekt som demonproducenten Stikkan Andersson och Happy Jankell gör en minnesvärd insats som Lotta Ramel. Peter Viitanen, som spelar Gärdestads bror Kenneth, är nog den som berör mest. Hans ständiga kamp för sin bror är gripande och han är på sätt och vis filmens hjärta, vilket också gör Ted till en film om broderskap. För även om andra relationer kommer och går, består bröderna Gärdestads.