Wonder Wheel (2017)
Woody Allens film "Wonder Wheel" imponerar
Woody Allen är en av få regissörer som jag anser vara lika skicklig på att göra hysteriskt roliga komedier som han är på att berätta rent av tragiska historier. Ibland sammanvävs komedi och tragedi i hans filmer – Melinda & Melinda (2004) är kanske det mest utmärkta exemplet – och ibland väljer Allen att separera dessa teman och antingen göra en renodlad komedi eller ett nattsvart drama.
Hans senaste film, Wonder Wheel (2017), klassar jag som ett laddat drama där humorn verkligen inte är i fokus. I centrum står medelåldersparet Ginny (Winslet) och Humpty (Belushi). De lever tillsammans i en supertrång lägenhet på ett tivoli på Coney Island. Ginny har en son från ett tidigare äktenskap, som fått smak för att tända eld på grejer. Hon är dessutom otrogen med en yngre man, Mickey (Timberlake). När Humptys förlorade dotter Carolina (Temple) plötsligt dyker upp, på rymmen från sin exman och hans gangsterverksamhet, blir saker allt mer komplicerade.
För den som är någorlunda bekant med Woody Allens filmer kommer nog inte handlingen i Wonder Wheel att chockera. Filmen kretsar, precis som flera av Allens filmer, kring ett triangeldrama där karaktärerna och deras känslor är centrala. För att jag ska köpa detta upplägg ännu en gång, vill det till att karaktärerna är intressanta och skådespelarna tillräckligt skickliga. Lyckligtvis ser vi den smått genialiska skådespelerskan Kate Winslet i huvudrollen. I mångt och mycket är det hon som bär filmen. Hennes karaktärs livssituation är redan på gränsen till miserabel i början av filmen, och när saker och ting förvärras ytterligare blir hon alltmer instabil. Den emotionella kulmen nås på slutet, där Winslet tillåts briljera i en flera minuter lång scen.
Jag tycker man kan säga att det vilar ett sorts vemod över de olika karaktärerna och deras livsöden. Det handlar om skuldkänslor, besvikelse och kärleksdilemman. Om misstag som visat sig vara livsavgörande och som inte går att få ogjorda. En otrohetsaffär, ett alltför tidigt giftermål eller ett telefonsamtal som inte fullföljts är tre situationer som är av väsentlig betydelse för karaktärerna. Filmens melankoliska ton förstärks av fotot och ljussättningen, som håller absolut toppklass. Woody Allen har enligt mig inte tappat gnistan.