White Gold.

White Gold (avsnitt 1-2)

  • 6 x 30 min
  • Drama, komedi
Thilda Rimsäter | Recension
28 augusti 2017
Thilda Rimsäter | Recension
28 augusti 2017

White Gold är en snygg brittisk blandning av Suits, House of Cards och Glow

Vincent Swan är en smart, snygg, självsäker säljare som inte har några problem att bryta mot reglerna för att få till en deal.

  • Manus:
    Damon Beesley (skapare)
  • I rollerna:
    Ed Westwick, James Buckley, Joe Thomas m.fl.

Från den bossiga upperclass ungdomen Chuck Bass i Gossip Girl till storsäljaren Vincent Swan. Ed Westwick briljerar även här som den bossiga, självsäkra och snabbpratande Vincent Swan. Han är den typen av person som vi älskar att hata och som vi himlar med ögonen åt, men ändå vill lära känna bättre och jag kan inte hjälpa att tänka att Vincent påminner en hel del om Harvey Specter från Suits, men med 80-tals glamouren från Glow. Genom att bryta den fjärde väggen och tala rakt in i kameran är det omöjligt att inte tänka på Netflix-favoriten House of Cards.

Tidigare Gossip Girl-skådisen har sällskap av The Inbetweeners-skådisarna James Buckley och Joe Thomas, som har en fantastisk kemi. Linzey Cocker, som spelar Vincents fru Sam Swan, är även hon klockren i rollen och det slår helt klart gnistor mellan Cocker och Westwick.

Manuset rör sig i alldeles lagom takt, samtidigt som det håller en på tårna. Det är underhållning på hög nivå, men de riktigt roliga scenerna och replikerna finns inte riktigt där, bortsett från när Vincents assistent Carol (O'Rourke) väldigt långt ifrån diskret kryper fram och visar Vincent en lapp med frågan om han vill ha hjälp med att bli av med sin fru som är och hälsar på.

Vincent (Westwick), Brian (Buckley) och Lavender (Thomas) från White Gold står lutade mot en gul bil.
White Gold

Skaparen Damon Beesley (The Inbetweeners), har lyckats hitta gränsen mellan en riktig douchebag och en douchebag som man ändå vill fortsätta titta på i Vincent Swan såväl som Brian Fitzpatrick (Buckley), även om Brian inte är lika smart som Vincent. Det hela känns som en vuxnare variant av The Inbetweeners med inspiration från tidigare nämnda Suits och House of Cards berättarstilen. Vincent har också vissa toner av Francis Underwood i sättet han hanterar sina affärer. Även om han (ännu) inte riktigt är så brutal som vi har sett Francis vara.

Manuset innehåller flera roliga idéer, som när Vincent ska golfa utan att veta hur han gör eller när Brian och Lavender (Thomas) ska ha en avskedsfest och de har kommit på den briljanta idéen att åka till en parkering för att kolla på folk som har sex i bilar — förutom att de har råkat komma dit på gay-night och blir omringade av onanerande män när de försöker ta sig därifrån. Likaså när Lavender och Brian slår vad om att Brian inte kan sälja fönster till någon han nyligen sålt fönster till, där inspirationen kommer ifrån vare sig Brian kan sälja is till en eskimo eller inte.