Veckans biofilm ”The End of Oak Street” är en besvikelse som spelar för säkert

Solen strålar över den idylliska amerikanska förorten och det är endast familjen Platts gräl som tycks vara det värsta som kan hända. Men över en mystisk natt teleporteras hela grannskappet till en tid då dinosaurierna regerade. Kommer de att överleva, kunna ta sig hem till sin egen tid och framförallt kunna försonas med varandra?

LÄS OCKSÅ: Zombiethrillern trea på Netflix i Sverige – påminner om ”The Last of Us”

Inledningsvis känner jag mig lycklig att jag får något av vad jag dagdrömde om att Jurassic World Dominion skulle vara när det begav sig. Dinosaurierna ploppar upp i en för dem okänd miljö och de stryker fram som onda väsen mellan tvättlinorna och upp ur simbassängerna. Överallt irrar vanliga Svenssons omkring i brist på kunskap om hur man tar sig levande ifrån en 4 meter hög förbannad kyckling.

Alla ”money shots” spoilas i trailern

Lyckan är däremot relativt kortlivad då jag inser ganska snabbt att Hollywood i vanlig Hollywood-anda tar den säkra rutten istället för att ta ut svängarna. Vi ser knappt dinosaurierna göra något mer än att springa efter några stackars flyende satar långt bort i bakgrunden. Någon gång nafsar de lite på en oidentifierbar granne, vilket mest känns som oönskade närmanden snarare än något som ska vara ruskigt, blodigt och nervkrypande.

För den som förutspått att alla dyra och häftiga så kallade ”money shots” är med i trailern: grattis, ni har nu redan sett allt som är nämnvärt när ni taggade er själva inför den här filmen. För i en sjö av menlösa sidokaraktärer och idiotiska barn, som inte bidrar med ett sandkorn till berättelsen, tillsammans med andra sidoberättelser som inte leder någon vart undrar jag varför allt har plattats till och barnsäkrats i min, vad som skulle bli episka, dinosauriefilm.

Faktum är att den är så pass ”safe” att jag inte undrar om Disney själva hade något gullegull-gulligt att säga om den fågelkvittrande travestin som blev slutet av den här filmen. 

Om man trots allt detta kan förlåta filmen för något så är det ju förstås hur fina Anne Hathaway och Ewan McGregor är tillsammans. Trots bristen på meningsfullt och saftigt manus, så känns inte en stund då dessa två delar skärmtid tillsammans som bortkastad. Sen att de tar det för långt och fullkomligt kör över resten av rollistan är en annan sak.

Adrenalinkickarna i ”The End of Oak Street” är för få

Och allt gnällande till trots, det finns ett par gånger då mitt hjärta börjar slå lite snabbare än normalläge. Inledningen då de precis transporterats tilll dinovärlden, då de ännu vandrar runt i förorten intet ont anande om vilka faror som lurar runt hörnet är något som tar gott om tid på sig och känns som spänningshöjande, som elektricitet i luften. 

Tyvärr räcker inte de få gångerna adrenalin kickar för att jag ska känna mig nöjd och lycklig med vad jag får. Jag tycker nästan att det borde studeras hur Hollywood lyckas sjabbla, varje gång, med något som en uppenbar kassako som fucking dinosaurier. I den här takten kommer även jag att bli en fossil om jag tänker vänta på en dinosauriefilm med rejäl budget som faktiskt är bra. 

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: The End of Oak Street (2026)