Tsatsiki, farsan och olivkriget

Tsatsiki, farsan och olivkriget (2015)

  • 1 tim 35 min
  • Drama, Komedi
Sebastian Håkansson | Recension
05 december 2015
Sebastian Håkansson | Recension
05 december 2015
  • Regi:
    Lisa James Larson
  • Manus:
    Moni Nilsson-Brännström
  • I rollerna:
    Emrik Ekholm, Sara Vilén, Liv Mjönes, Jonatan Rodriguez m.fl.

tsatsiki

Tsatsiki (Emrik Ekholm) och hans pappa Yanis (Jonatan Rodrigues) befinner sig på en Grekisk ö, mitt bland olivernas paradis och på Yanis hotell. "En dag ska allt det här bli ditt", berättar fadern för sin son. Marken är nämligen ett arv som gått genom släkte efter släkte och en dag skall Tsatsiki få ärva allt. Det är vad både far och son tror.

Det går ett år och Tsatiski längtar till det nalkande sommarlovet mer än något annat, eftersom han ska få åka tillbaka till sitt älskade Grekland. Mest av allt längtar Tsatsiki nog efter sin olivlund, som han stolt berättat om för sin vän Per Hammar (Adam Gutniak), som också ska med på resan.

Sommarlovet kommer, men är Tsatsiki tillslut anländer till ön märker han snabbt att något har förändrats. Pappa Yanis har ingen bil längre och hotellet är ödelagt. På ön cirkulerar det även en mystisk mäklare, som måste stoppas innan hela ön säljs och blir till en lyx-ö där turister kan peka och få allt. Allt utom det riktiga Grekland.

Tsatiski inser att han tillsammans med sin nyfunna vän Alva, som även hon har grekiskt ursprung, måste rädda ön.  Sommarlovet förvandlas till ett räddningsuppdrag fyllt av kärlek, vänskap och äventyr. Frågan är, kommer de att hinna rädda ön och vill ön verkligen bli räddad?

Tsatsiki gör comeback efter 14 års väntan. Och ännu en gång får vi ta del av Grekland och dess fantastiska miljö. Är det något som filmen lyckas fånga, är det just paradiset Grekland med dess turkosa vatten, färgsprakande fiskar och vackra arkitektur. Men det är ungefär det som är det bästa med hela filmen. Manuset är allt för förutsägbart, berättelsen är lika spännande som färgen på en oliv och filmens enda trovärdiga skratt kommer när Tsatsiki blir jagad av en hund.

Försöket till att göra en cool, hip ungdomsfilm misslyckades i mina ögon och jag kan ärligt talat inte säga om det berodde på skådespelarinsatserna eller manuset.

Bästa: Det bästa av Grekland fångades lyckosamt. Resebyråerna jublar säkert högt.

Sämst: En alldeles för förutsägbar produktion där spänningen saknas helt.

Vad tyckte du om Tsatsiki, farsan och olivkriget?