En grupp män diskuterar

There Is No Evil (2020)

  • 2 tim 31 min
  • Drama, Komedi
Gustav Larsed | Recension
10 september 2020
Gustav Larsed | Recension
10 september 2020

En film i fyra kapitel med poänger som sitter som slag i magen.

Mohammad Rasoulofs film "There Is No Evil" belönades med Guldbjörnen för bästa film på filmfestivalen i Berlin tidigare i år. I fyra kapitel skildras dilemmat i att tvingas utföra något man anser vara moraliskt förkastligt samt konsekvenserna som väntar om man vägrar.

  • Regi:
    Mohammad Rasoulof
  • Manus:
    Mohammad Rasoulof
  • I rollerna:
    Mohammad Seddighimehr, Baran Rasoulof, Mahtab Servati m.fl.

Först ut får vi följa en man som verkar leva ett behagligt liv. Han plockar upp sin fru och dotter efter jobbet. De åker och handlar tillsammans och besöker sedan hans gamla mor. Men klockan tre varje morgon går han upp för att åka till ett jobb som är allt annat än behagligt.

Pouya gör sin obligatoriska värnplikt där han ställs inför en uppgift som han vägrar utföra och bestämmer sig istället för att försöka fly. 

En annan värnpliktig är på permission för att besöka sin flickvän. Han har tänkt överraska henne med ett frieri, men en annan mindre trevlig överraskning ska komma att lägga sordin över den goda stämningen. 

I det fjärde och sista kapitlet får vi träffa en ung kvinna som är på besök hos sin farbror. Han bär på en mörk hemlighet som kommer påverka den unga kvinnan för all framtid.

Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio

There Is No Evil är en antologifilm vars handling berättas i fyra kapitel. En röd tråd löper genom alla kapitel vilket gör att det ändå känns som en sammanhängande film. Personligen är detta ett format jag verkligen uppskattar. Flera gånger under filmens gång får jag en chans att ladda om. Är en av filmens delar mindre bra kan jag släppa den och se fram emot nästa. Antologiformatet fungerar såklart lika bra i de fall då alla delar är lika bra, vilket There Is No Evil råkar vara ett exempel på.

Filmens första kapitel är som sagt lika bra som de övriga tre, men minst sagt händelsefattigt. Under en halvtimme får vi följa en familj som utför sina vardagssysslor. Jag kan tänka mig att personer utan tålamod tappar intresset. Personligen var jag precis på gränsen till att bli uttråkad när den känslomässiga upplösningen kom som ett slag i magen. De övriga delarna är mer händelserika, håller ett högre tempo och har samma känslomässiga slagkraftighet i sina poänger.

Så till er som lätt blir uttråkade av filmer där det ”inte händer något”: Ha lite tålamod så blir ni belönade.

För mer läsning --> Scrolla vidare! Spana också in vår samling med årets bästa filmer!