”The Odyssey” är makalös – Christopher Nolans bästa film sedan ”Dark Knight”

Det har gjorts många storslagna historiska äventyrsfilmer de senaste decennierna, men utöver Gladiator och Troja har det blivit få riktigt bra. De måste lyckas på så många plan för att fungera hela vägen, och det är sällan det blir så. Därför kändes det modigt av Christopher Nolan, som inte alls gjort något liknande förut, att ta sig an genren. För att dessutom tolka en av de mest legendariska berättelserna någonsin.

Med den lika majestätiska som fängslande The Odyssey lyckas Nolan tackla genren. Han breddar sin repertoar och tar ett tydligt kliv mot att bli en av tidernas allra bästa filmskapare.

LÄS OCKSÅ: Disneys storsatsning floppar – tjänat miljontals dollar mindre än förväntat

En film med två parallella berättelser

Odysseus lämnar sin familj och sitt rike för att kriga i Troja. Långt senare befinner han sig på en öde havsstrand mitt i ingenstans, helt utan sin bemanning. Glappet däremellan är gigantiskt. Vad var det egentligen som hände Odysseus under hans hemfärd från kriget?

Genom tillbakablickar får vi följa en brutal resa med livsfarliga möten från den mytologiska världen. Parallellt följer vi hans familj som väntat på hans återkomst i många år, med en växande press inifrån riket där makthungriga friare och förrädare vill ta över den tron som alldeles för länge har stått tom. Den stora frågan är dock densamma som den varit sedan Odysseus försvann: hur ska han kunna återförenas med sin familj? 

Flera scener tillhör det allra bästa Nolan har gjort

Den som älskar ”Dune”-filmerna kommer att hitta liknande kvaliteter i ”The Odyssey”. Stundtals för den tankarna till Denis Villeneuves hantverk. Sättet Nolan gestaltar den mytologin världen – dessa skumma varelser – och hur han bygger upp sina actionscener, där spänningen framför allt finns i karaktärernas utsatta läge snarare än i det sensationella, har en mognad som här påminner mycket om Villeneuves språk. 

Det finns flera scener i The Odyssey som tillhör det allra bästa Nolan har gjort. Mötet med den enögde cyklopen är magiskt genomfört med suggestiv och oväntad spänning, som sen tar en otäck vändning. Likaså den hänsynslösa flykten från de enorma metalliska soldaterna de möter i en skog där träden, som i en psykos, flyttar på sig och gör det svårare för Odysseus manskap att fly.

Nolan sätter det mesta mitt i prick, och han lyckas även hitta hjärtat hos huvudkaraktärerna. Föremålen de bär med sig hemifrån och vägrar släppa taget om, Odysseus och hustrun Penelopes barnsliga dröm om att fly från allt ansvar och istället jaga kvällssolen ut längs vattnets horisont, som får honom att kämpa på. De där små stunderna av mänsklighet gör mycket i en annars actionpackad rulle med nästan uteslutande muskulösa män.

LÄS OCKSÅ: Spännande svenska thrillers i kvalitativ filmsamling nu på TV4 Play

”The Odysseus” är farligt nära högsta betyg

Jag är frestad att ge ”The Odyssey” full pott, men jag tycker att karaktärsregistret i stort rymmer lite för många underutvecklade figurer, och det finns vissa partier där den långa speltiden gör sig påmind. Likaså hade hotbilden i riket i väntan på att Odysseus ska komma tillbaka kunnat trappas upp hårdare. Det finns helt enkelt vissa brister, men sammanfattningsvis är det en nära nog perfekt film. Och finalen tömmer en fullständigt. Kanske ser jag den nästa gång och tänker ”vad har jag gjort, det är klart att det här är en femma”. 

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: The Odyssey (2026)