The Hustle 2019

The Hustle (2019)

  • 1 tim 33 min
  • Komedi
Filip Kruse | Recension
16 maj 2019
Filip Kruse | Recension
16 maj 2019

"The Hustle" är lättsmält studiounderhållning.

1964 kom "Bedtime Story" ("Herre på täppan"). 1988 hette den "Dirty Rotten Scoundrels" ("Rivierans guldgossar"). 2019 är det dags för den tredje filmen baserad på samma idé av komediförfattarna Stanley Shapiro och Paul Henning: "The Hustle". Men istället för två lurendrejare till män, som tävlar om vem som är bäst på att svindla kvinnor på pengar, har könsrollerna bytts. Det småfyndiga greppet till trots är Chris Addisons film inte mer än en okej studiokomedi.

  • Regi:
    Chris Addison
  • Manus:
    Stanley Shapiro, Paul Henning, Dale Launer och Jac Schaeffer
  • I rollerna:
    Anne Hathaway, Rebel Wilson, Alex Sharp, Ingrid Oliver m.fl.
Rebel Wilson och Anne Hathaway i "The Hustle".
Foto: SF Studios

 

Josephine (Anne Hathaway) är en förstklassig bedragare, som bemästrat alla knep i boken. Hon har till och med två anställda. Pennys (Rebel Wilson) stil är lite mer "tuta och kör" — hon catfishar och utnyttjar douchebags i sjaskiga barer. Så när Penny tar sig till den franska Rivieran, som Josephine ser som sin "arbetsplats", inleds en rivalitet kvinnorna emellan. De bestämmer sig för att avgöra det hela med ett vad: den som förste som lyckas lura Thomas (Alex Sharp) på pengar får stanna kvar i fiktiva Beaumont-sur-Mer.

Inledningen av "The Hustle" är inte så dum. När berättelsen långsamt börjar ta form skapas en växande förväntan om något riktigt påkostat. Kanske får vi se en superstöt med massa steg som behöver planeras in i minsta detalj, ett visuellt spektakel som biobesökaren kan njuta av. Dessvärre blir det inget av den varan, vilket är synd då den här typen av storskalig produktion verkligen hade kunnat "go for it" rent stilistiskt.

För manuset är tyvärr inte tillräckligt sylvasst eller hysteriskt roligt att det inte krävs något mer. Jag flinade lite grann åt ungefär hälften av alla skämt, främst på grund av Wilsons karisma och leverans. Jag tycker dock att Hathaway och hennes diverse dialekter inte var särskilt övertygande eller roliga. Hon lyckas inte riktigt matcha Wilsons komiska talang, och det märks tydligt vem som känner sig mest bekväm i sin roll.

Samtidigt är det ett bra tecken att filmen inte tar sig själv på särskilt stort allvar. Den utger sig inte för att vara mer än en lättsmält, alldaglig komedi. Det finns ett bra flyt i storyn, och även om jag rätt sällan köpte det jag såg, lät jag mig ändå svepas med fram till slutet med hjälp av lite dumma/förutsägbara twists, samt regissör Addisons känsla för struktur (filmens komprimerade speltid är ett plus). "The Hustle" är en godkänd men rätt andefattig upplevelse.