The Handmaiden

The Handmaiden (2017)

  • 2 tim 24 min
  • Dama
Sebastian Håkansson | Recension
25 januari 2017
Sebastian Håkansson | Recension
25 januari 2017
  • Regi:
    Park Chan-wook
  • Manus:
    Chung Seo-Kyung, Park Chan-wook
  • I rollerna:
    Kim Min-hee, Kim Tae-ri, Ha Jung-woo m.fl.

The Handmaiden

The Handmaiden är baserad på Sarah Waters Fingersmith, en feministisk spänningsroman om ficktjuvar som tar knäcken på överklassen. Medan bokens handling utspelar sig i det viktorianska England, har den internationella Sydkoreanska stjärnregissören Park Chan-wook försatt filmatisering i 1930-talets japanockuperade Korea.

Antagligen vill Park Chan-wooks drama dela upp publiken i två läger med sin speciella berättarstil. Ett scenografiskt fyrverkeri, från kittlande erotik till ett brutal dödande baserad på avundsjuka, förbjuden kärlek, hämnd, galenskap utgör filmens ingredienser.

Den falska greven Fujiwara (Jung-woo Ha) anställer den unga mästertjuven Sook-he (Tae Ri Kim) till att vara kammarjungfru för adelskvinnan Hideku. Planen är att Sook-he ska få Hideku till att gifta sig med Fujiwara, för att sedan kunna stjäla hennes stora förmögenhet. De båda infiltratörerna skall sedan dela på bytet. Utan att avslöja för mycket går kuppen inte helt enligt planerna. En sadistisk man försvårar situationen genom att ge Hideko tillträde för en exklusiv klubb för högläsning av antik och förbjuden erotisk litteratur.

Efter ett tag växlar filmen upp till ett rafflande tempo, som genom berättelsens tre akter berättats utifrån de tre huvudpersonernas perspektiv. Både gamla och nya intriger rullas ut medan nya twister ploppar upp. Det hela speglas som en spännande kriminalgåta i våra ögon.

Nymphomaniac, Blå är den varmaste färgen och Fifty Shades of Grey är tre filmer på senare år där filmskaparna har lagt vikt på ämnet sexualitet, så även The Handmaiden. Samtidigt som filmen är en visuell fest och ett starkt kostymdrama – vi matas med en vacker produktionsdesign och trollande landskapsbilder.

Regissören Park Chan-Wooks fick sitt stora genombrott för den västerländska publiken med Oldboy, älskad bland annat av Tarantino. The Handmaiden är hans mest tillgängliga film hittills, där våldet och skräcken är mer dämpad än i hans tidigare produktioner. Berättelsen visar flera gånger prov på svart humor och det målas upp en bild av den japanska kolonialtidens hårdhet. En kultur som är att satt under stark press.

Acceptera filmens premisser och låt dig förföras av en historia utöver det vanliga. The Handmaiden är ett bra filmtips för dig som är extra intresserad av Sydkoreanska filmer.

Bäst: Kombinationen av regissörens ingredienser i berättandet är fascinerande.

Sämst: Filmen speltid är i längsta laget. Trotts det lyckade tempot finns det utrymme för klippsaxen.

Fotnot: The Handmaiden tävlade i Cannes om både Guldpalmen och Queerpalmen.