The Danish Girl

The Danish Girl (2016)

  • 1 tim 59 min
  • Drama
Axel Diedrichs
Uppdaterad 07 december 2019 kl. 11:05 | Publicerad 03 februari 2016 kl. 17:40
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Skådespelarna glänser i en berättelse som saknar dramatiska höjder.

  • Regi:
    Tom Hooper
  • Manus:
    Lucinda Coxon (manus), David Ebershoff (bok)
  • I rollerna:
    Alicia Vikander, Eddie Redmayne, Ben Whishaw m.fl.

I Köpenhamn 1926 äger den sanna berättelsen om det gifta paret Gerda och Einar Wegener rum. Båda är till synes lyckliga, men Einar saknar någonting. När Gerda ska göra ett porträtt av en väninna som inte dyker upp, ber hon Einar att ta på sig hennes strumpbyxor och dansskor i hennes ställe. I ögonblicket när Einar testar en kvinnas kläder, inser han att det är en kvinna han vill vara. Vi får följa den kontroversiella historien om en persons fall som var banbrytande för kunskapen om transpersoner.

Ämnet The Danish Girl behandlar är inte bara intressant utan också viktigt. Filmen lyfter fram modet som krävs för personer, som ännu inte hittat sin identitet, att ta sig över de hinder som hindrar dem ifrån att vara sig själva. Bortsett från sina betydelser har inte filmen alla ingredienser för att göra ett vasst drama. The Danish Girl saknar skarpa kanter och är alltför oskuldsfull. Även om filmen är baserad på en sann berättelse, lämnar den gott med utrymme för konstnärlig frihet.

Det allra största nöjet med filmen är att se Redmayne och Vikander spela mot varandra. De får massvis med tid att visa vilka duktiga skådespelare de är. Det skulle inte förvåna mig ifall Redmayne tog hem sin andra Oscar på två år. Just nu är han uppe bland de allra bästa.

Efter att ha sett The Man fron U.N.C.L.E. och nu The Danish Girl råder jag inga tvivel att Vikander just nu är Sveriges mest potentiella skådespelarstjärna. Det är sant att hon bemästrar mimiken och att hon kan uttrycka väldigt mycket med små ansiktsrörelser.

Bäst: Filmens första halva är engagerande med intressanta vändpunkter.

Sämst: De sista trettio minuterna kändes som en enda lång avtoning. Det funkar bra i Sagan om konungens återkomst men inte i The Danish Girl.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL