”The Ballad of Wallis Island” är brittisk feelgood som slår an helt rätt sträng

Herb McGwyer (Tom Basden) och Nell Mortimer (Carey Mulligan) är varsin halva av det tidigare omåttligt populära indie-folkbandet ”McGwyer Mortimer” som, både karriärmässigt och relationsmässigt, varit splittrade och inte träffats på flera år. Herb stretar fortfarande på med en solokarriär som lett honom in på en mer kommersiell och inte alltid så artistiskt tillfredställande bana, medan Nell i hög grad lämnat musiken bakom sig till förmån för ett nytt liv med sin amerikanske make.

LÄS OCKSÅ: ”Avatar: Fire and Ash” finns nu digitalt – så ser du 2025 års dyraste film

Deras två världar kommer återigen flätas samman när den joviale lottomiljonären Charles (Tim Key) tar en sida ur Lindsay Lohans bok från Föräldrafällan och, ovetandes för Herb, återförenar dem båda under några dagars tid för att anordna en ”once in a lifetime”-spelning på hans öde lilla ö utanför den engelska kusten.

The Ballad of Wallis Island är en film svår att inte välkomna och ta till sitt hjärta. Med ett bultande musikaliskt hjärta leker den med tanken av vad som skulle hända om Lindsey Buckingham och Stevie Nicks från Fleetwood Mac (en referens som filmen själv även gör) hade återförenats under sina mest prövade privata stunder under slutet av 70-talet.

Brittisk humor strösslat med svärta och tyngd

Filmens mysmelankoliska inre anammar Richard Curtis (Notting Hill, About Time) bästa sidor, där en kvick och ytterst brittisk humor strösslas med en lagom dos svärta och tyngd utan att övergå till sentimental lökighet. Med den blåsiga och natursköna ön som bakgrund och med ett soundtrack fyllt av McGwyer Mortimers fiktiva låtskatter som ständig ljudslinga i bakgrunden lyckas filmen skapa en egen och sällsam identitet lika behaglig som vågorna som brusar upp mot den vita stenstranden.

LÄS OCKSÅ: Nya ”The Drama” är en ”extraordinär film” som är ”omöjlig att glömma”

Bland de tre huvudrollsinnehavarna är det Herb och Charles, vars rollinnehavare även har skrivit manus till filmen, som ges störst karaktärskapital. Den lagom påträngande Charles, som med en förkärlek till kvickt ordvitseri för tankarna till en betydligt mer sympatisk version av David Brent, förkroppsligar filmens charm med en bamseaura som även han visar sig ha sår från det förflutna som ej läkt färdigt. Kontrasterna mellan Charles skojfriskhet och Herbs mer cyniska livsåskådning är knappast banbrytande men lirar likväl alldeles utmärkt för filmens syftes skull. Fulländat av en sedvanligt briljant Carey Mulligan besitter de tre en alldeles ljuvlig kemi som får gott med draghjälp av ett rappt manus som knappast återuppfinner hjulet men som vet precis vart de känslomässiga insatserna ska riktas.

Det är en utmaning för en film av denna karaktär att, när säcken väl ska knytas ihop, inte landa i total förutsägbarhet så som vi lärt oss av liknande filmer. Och visst, några narrativa överraskningar bjuds det knappast på, men i fallet av The Ballad of Wallis Island är det sannerligen resan som är målet, inte destinationen.

”The Ballad of Wallis Island” finns nu att hyra digitalt i Sverige på plattformar som Amazon Prime Video, SF Anytime, Apple TV och Viaplay.

LÄS OCKSÅ: Filmer på bio i april 2026 – alla premiärer, höjdpunkter och tips

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: The Ballad of Wallis Island