Anna och Alexander övar.

The Audition (2019)

  • 1 tim 30 min
  • Drama, Komedi
Gustav Larsed | Recension
18 september 2020
Gustav Larsed | Recension
18 september 2020

Som om Haneke gjort en remake på Whiplash, fast inte lika mörk.

När "The Audition" visades på Stockholms Filmfestival förra hösten belönades Nina Hoss för sin skådespelarinsats i filmen. Nu har Ina Weisses senaste drama till slut fått ordinarie biopremiär och rullar för närvarande på biografer i Sverige.

  • Regi:
    Ina Weisse
  • Manus:
    Daphne Charizani och Ina Weisse
  • I rollerna:
    Nina Hoss, Simon Abkarian, Jens Albinus m.fl.

Under första uttagningen till musikskolan där Anna är fiollärare får hon upp ögonen för Alexander. Hon verkar vara den enda av lärarna som ser något speciellt i den unge mannen, men väljer ändå att ta honom under sina vingar. Där de andra ser en osäker och talanglös pojke ser Anna en oslipad diamant. Under de kommande veckorna ska hon träna honom så han klarar intagningsprovet.

Samtidigt som hon lägger mer och mer tid på att hjälpa Alexander har hon en affär med en av de andra lärarna på skolan. Detta gör naturligtvis att relationen till hennes man försämras, men även hennes son känner sig negligerad när en annan pojke får mer uppmärksamhet än han.

Tänk er att Michael Haneke gjorde en remake på Whiplash. Då skulle vi troligtvis få en film som på många sätt liknar The Audition. Men även om The Audition ständigt har en olycksbådande stämning närvarande så når den sällan eller aldrig de nivåer av svärta som Hanekes filmer brukar ligga på.

I rollen som fiolläraren ser vi Nina Hoss som vi sett briljera i filmer som Barbara och Phoenix, för att nämna några. I The Audition cementerar hon det faktum att hon är en av Tysklands bästa skådespelare. Hennes rollkaraktär är komplex och mångbottnad, en osäker och bräcklig kvinna med dålig självbild som samtidigt har förmågan att se styrkan i andra. Detta förmedlar Hoss på ett väldigt övertygande sätt. Hon får såklart även hjälp av filmens övriga skådespelare som även de presterar på topp.

Det var för övrigt intressant att se danske skådespelaren Jens Albinus, känd från bland annat allt som Lars von Trier gjort, i en tysk film. Visst han gör en bra insats, men mest imponerande var ändå hans tyska uttal, vilket jag borde kunna bedöma. Jag menar, jag hade ju ändå högsta betyg i tyska C då det begav sig.

För mer läsning scrolla vidare! Spana också in vår lista med årets bästa filmer!