SVT:s nya restaurangsåpa ”Hunger” är ljummen – men har sina ljusglimtar
En sliten krog, en sjuk pappa och två syskon som ska rädda både familjeföretaget och varandra. ”Hunger” vill vara höstens stora serie men serveras aningen för ljummen.
Recension: Hunger (2026) – ett försök till en svensk ”The Bear”
Jag älskar restaurangdrama. Stressade kockar, brinnande pannor och familjehemligheter som puttrar under ytan. Det är ett recept som nästan är omöjligt att misslyckas med. Så när SVT lovade en modern såpa i restaurangmiljö satt jag redo med servetten i kragen.
Åtta avsnitt senare känner jag mig mest som en gäst som väntat länge på sin varmrätt och fått in en förrätt som ingen riktigt beställt.
LÄS OCKSÅ: Brittisk soldat hittas mördad i ”Operation Svalbard” – nu på SVT Play
Mycket smakförstärkare och lite smak
Premissen är det inget fel på. När pappa Tommy (Göran Ragnerstam) hamnar på sjukhus måste syskonen Agnes (Matilda Källström) och Oscar (Rasmus Savic) bestämma sig. Sälja krogen eller försöka rädda den? Agnes har visioner, Oscar har tvivel och köket har sett bättre dagar.
Här finns allt man behöver för ett saftigt drama.
Det är svårt att inte tänka på The Bear när Agnes och Oscar kliver in i pappas slitna kök. Samma familjekrog på fallrepet, samma drömmar om en ny meny och samma känsla av att allt kan brinna upp när som helst. Ibland känns det nästan som en blinkning. Men där The Bear får kaoset att kännas som ett hjärta som slår för fort blir det i Hunger mest en god idé som ingen riktigt vågat ta i.
Ingen skam i att inspireras av de bästa. Det är bara svårt att laga The Bear utan att någon i köket skriker ”Yes, chef!” och menar det.
Problemet är att det sällan känns. Skådespeleriet sitter helt enkelt inte och jag är inte säker på om det beror på att karaktärerna är för tunt skrivna eller att skådespelarna aldrig riktigt fått chansen att hitta dem. Förmodligen lite av båda. Replikerna levereras korrekt men utan den där värmen som får en att tro att de här människorna har en historia ihop.
Det är som att titta på någon som följer ett recept punkt för punkt men aldrig vågar salta efter eget huvud.
Serien vet om att den vill beröra och den säger det högt. Stämningsmusiken sväller när Tommy förs till sjukhus, kameran dröjer sig kvar vid blanka ögon och allt pekar mot en stor känslomässig smäll. Men musiken gör jobbet som manuset borde ha gjort. Man kan inte strö tryffelolja över en rätt och tro att det ersätter en ordentlig fond.
Serien vaknar när Tommy vaknar
Men halvvägs in händer det något. Tommy vaknar upp och kommer tillbaka till en restaurang som barnen har börjat göra om i hans frånvaro. Plötsligt finns det friktion, maktkamp och något som faktiskt står på spel. Göran Ragnerstam kliver in som en tung gryta som ställs på spisen med en smäll. Det är först nu Hunger får den temperatur den behövt från början.
Framför allt blommar relationen mellan far och son ut. Oscar, som tidigare känts ganska endimensionell får äntligen konturer när han tvingas stå upp mot en pappa som aldrig lärt sig att lyssna. Det är seriens bästa stråk och det är lite synd att det dröjer så länge. Med avsnitt på runt tjugo minuter hinner man se en hel långfilm innan handlingen på allvar sätter fart. Det är en bra midpoint, men den hade behövts långt tidigare.
Kanske hade serien passat bättre i ett filmformat? Tanken slog mig ett flertal gånger.
Samtidigt tippar det ibland över. Tommy är så arg, så ofta att ilskan slutar betyda något. När varje scen serveras på högsta värme blir allt till slut lika bränt.
Gamla rutiner med nya recept
Under ytan finns ändå ett budskap som förtjänar att lyftas. Från mina tittarögon handlar Hunger i grunden om generationer. Den gamla krögaren som drivit samma hak på samma sätt i evigheter och de yngre som kommer in och vill vända på allt. Det är sällan ålder som hindrar oss från att börja om, utan rutinerna. Den som gräver ner sig i att allt ska vara som det alltid har varit märker kanske aldrig att det är dags att förnya menyn. Men det går alltid att bli bättre.
Det är en fin tanke och den hade förtjänat en serie som vågat ta den på större allvar.
”Hunger” är absolut inte en katastrof. Den är snarare som en lunch på en halvbra krog. Man blir mätt men man minns den inte på vägen hem. Det finns en riktigt god serie någonstans i det här köket och den skymtar fram när Tommy och Oscar drabbar samman. Men för att en såpa ska bli beroendeframkallande krävs karaktärer man tror på och känslor som växer fram av sig själva, inte som serveras med stråkar i bakgrunden.
De två första avsnitten av ”Hunger” har premiär på SVT Play den 2 oktober. Därefter följer två nya avsnitt varje fredag fram till 23 oktober.
LÄS OCKSÅ: 4 extremt spännande filmer släpps på SVT Play i veckan
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Hunger
Genre: Drama
Speltid: 8 x 20 min
Regi: Henrik Sylvén
I rollerna: Hanna Ferm, Göran Ragnerstam, Matilda Källström, Rasmus Savic, m.fl.