Svenska romantiska komedin ”Det grönaste gräset” saknar spänning och driv

Romantiska komedier är nog min absoluta favoritgenre när det kommer till film. Men för att det ska bli en riktig succé hos mig krävs det att den både är rolig och romantisk. När jag gick in i salongen för att se Det grönaste gräset hade jag ett hopp om att bli humoristiskt förälskad – men den gnistan släcktes fort. 

LÄS OCKSÅ: Svensk dramathriller med Peter Stormare klättrar på SVT Plays topplista

En tappad gnista i förhållandet leder till en oändlig otrohetsaffär

I ”Det grönaste gräset” får vi följa med till Malmö där Sasja (Vilhelm Blomgren) och Olivia (Anna Asp) lever i ett förhållande som inte längre känns lika bra som det en gång i tiden gjorde. Romansen finns inte kvar och de vill knappt röra varandra längre. Samtidigt försöker de få barn ihop. Livet har stannat upp och för att få tillbaka den glädjande gnistan inleder Sasja en otrohetsaffär med en hemlig älskarinna.

Allt går som planerat och Sasja och Olivia blir plötsligt nykära igen, men för att inte känna skuld försöker Sasja få Olivia att också vara otrogen, i hopp om att de båda ska sitta i samma sits och tillsammans börja om. Men det som visar sig vara en genial plan blir snabbt en ond cirkel av problem.

”Det grönaste gräset” framstår som billig

Utöver romantiska komedier är jag också stor förespråkare av svenska filmer och tycker att den svenska filmindustrin förtjänar mer upplyftning. Däremot vet jag med mig att många av landets rom-coms kan bli alldeles för krystade och ibland även löjliga. Det grönaste gräset fick mig kanske aldrig att vilja ta fram skämskudden, men det fanns saker som fick filmen att framstå som billig.

Hela historien börjar med en hektisk scen på en bar, där man får se hur Sasja och Olivia träffades för första gången, och redan här är det något som greppar tag i mig och får mig att fastna i berättelsen. Men kort därefter kastas man fram fem år i tiden och då plötsligt är varken karaktärernas liv eller drivet i mig så givande längre. Det upplevs som klumpigt, och är inte enda gången det finns mer att önska av filmen berättarmässigt.

Handlingen ligger ständigt och plaskar på ytan

Det jag uppskattar med ”Det gröna gräset” är att den gestaltar verkliga teman, som är vardag för så många människor, och jag gillar också effekten som skapas när perspektiven skiftar och jag som tittare ena sekunden tycker synd om Sasja, för att i nästa stund känna samma sak för Olivia.

Däremot känns det aldrig som att man kommer djupt in i handlingen, utan det ligger ständigt och plaskar på ytan. Det känns inte heller som att man får en riktig förklaring till varför paret saknar den romantiska gnistan och problemet i relationen behöver inte vara så stort som skaparna ibland vill få det att framstå som.

Berättelsen är också alldeles för långrandig och seg. Jag hade hoppats på att få se mer spänning och driv, i stället för ett slut som känns förutsägbart redan ett par minuter in i filmen.

LÄS OCKSÅ: SVT delar upp sommarens hetaste kriminalserie – så släpps avsnitten

Ett plus för musiken – men saknar genuina dialoger

”Det grönaste gräset” ska dock ha ett plus för sin musik som förstärker berättelsens alla olika känslor och att många av texterna är på svenska. Det hade varit önskvärt med bättre dialoger och skådespeleri, då många repliker kämpar med att övertyga. De känns snarare B-mässiga än levande. I ärlighetens namn tycker jag inte heller att filmen är varken särskilt romantisk eller rolig.

Det grönaste gräset lever inte upp till förväntningarna. Men det är, trots sina brister, en ganska så behaglig film att titta på. Jag skulle säkert kunna se den igen i brist på annat.

“Det gröna gräset” har biopremiär på fredag den 7 augusti.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Det grönaste gräset (2026)