Steven Spielberg skapar filmmagi med nya ”Disclosure Day” – högt betyg
Filmtopps recensent sveps med av Steven Spielbergs filmmagi och lägger objektiviteten (delvis) åt sidan. Storfilmen ”Disclosure Day” får ett högt betyg.
Recension: Disclosure Day (2026) – otroligt medryckande trots sina brister
Disclosure Day är kanske inte Steven Spielbergs bästa film på senare år, men det är första gången på länge som han lyckas återskapa godhjärtad filmmagi på det där sättet som såg till att etablera honom för snart 50 år sedan. Magin finns inte där rakt igenom. Men stundtals. Den glimmar till. Slukar upp oss i äventyret. Påminner oss om känslan som gjorde att vi förälskade oss i film.
Bristerna i filmen är många och man hittar fler ju närmare man synar sömmarna, men de väger inte tyngst. Att låta dem göra det hade varit att missa poängen med den här typen av relativt familjevänlig (trots thrillerinslag) Spielberg-film.
Underhållande och godhjärtat sci-fi-thriller
Daniel Kellner (Josh O'Connor) har stulit den hemligaste av all hemlig information från sin arbetsgivare Wardex – årtionden av bevis på att utomjordiskt liv existerar, samt en mystisk och kraftfull artefakt. Han är del av en hemlig organisation som brutit sig loss från Wardex för att avslöja sanningen för världen, och det är Daniels jobb att leverera det stulna materialet till deras ledare Hugo Wakefield (Colman Domingo). Wardex, med ledaren Noah Scanlon (Colin Firth) är dock Daniel och hans flickvän Jane (Eve Hewson) hack i häl, och de är beredda att stoppa dem till vilket pris som helst.
Samtidigt, i Kansas City, hittar vi väderankaret Margaret Fairchild (Emily Blunt), en drömmare som har svårt att hitta sin plats i livet men som snart ska få ett kall presenterat för sig. Plötsligt kan hon flytande ryska. Hon kan flytande koreanska. Empatin flödar ur henne så stark att hon kan känna andra människors innersta känslor och tankar bara genom att se dem i ögonen. Och så yttrar hon okontrollerat ett klickande, utomjordiskt språk i livesändning. Mystiskt.
Daniel och Margaret är sammanflätade utan att de vet om varför och nu ska de spela en avgörande roll i en liten grupp människors försök att sprida sanningen till 8 miljarder människor på en och samma gång.
Handlingen som Spielberg och manusförfattaren David Koepp – en duo som samarbetade första gången med Jurassic Park (1993) – har knåpat ihop, är ett uppenbart försök att återskapa den typen av storslagen och vördnadsbjudande äventyr som få i filmhistorien lyckats med lika framgångsrikt som Spielberg.
Resultatet är en berättelse som är djupsinnig, äventyrsfylld och godhjärtad (tänk dig 80-talets Spielberg), på gränsen till naiv, och med väl många luckor – men i slutändan också väldigt underhållande.
En film som vill alldeles för mycket för sitt eget bästa
Jag tyckte ”Disclosure Day” var en härlig bioupplevelse. Det är det viktigaste att ta med sig från den här recensionen. Inte minst med tanke på att jag härnäst ska damma av flera detaljer och val som frustrerar med detta Spielberg-spektakel. De är alldeles för många för att inte omnämnas.
Filmens största problem är ett manus som vill alldeles för mycket, så till den grad att alldeles för många idéer och ambitioner känns halvfärdiga. Det resulterar i karaktärer, föremål och mysterier som byggs upp som avgörande men i slutändan fyller et begränsat syfte. Det resulterar i att funktioner som används för att föra berättelse framåt i vissa scener, helt ignoreras som etablerade i senare sekvenser. Det resulterar i att förväntade uppgörelser uteblir. Och det resulterar i reglerna kring filmens science fiction är extremt diffusa och inkonsekvent tillämpade.
Därtill används CGI i på ett sätt som inte ser dåligt ut men som definitivt ser malplacerat ut (djuren), och det är lite väl många stunder av forcerad spänning som är svåra att köpa. Som när Daniel gömmer sig bakom ett ruttet gärdsgårdsstaket för att inte bli upptäckt (för där syns man ju inte), eller när han befinner sig i en klumpig koreograferad biljakt, eller i den alldeles för utdragna tågscenen som suger ut trovärdigheten ur sig själv för varje sekund som går.
Mycket är helt enkelt ... så där. De flesta av dessa gruskorn i skon är lyckligtvis lätta att tänka bort under själva filmupplevelsen. De är desto svårare att skaka undan när man skriver en recension och tänker tillbaka på filmen.
Manuset borde verkligen ha slipats bättre än så här.
En film som manipulerar mig till en snäll betygssättning
”Disclosure Day” kommer att bli kritiserad för sina övertydliga budskap, men jag tycker de är en styrka.
Empati. Sanning. Lyssna. Det är slagord som ohämmat bankas in i tittaren, och jag är likt Spielberg så trött på all cynism i världen att jag omfamnar det. Det här är en film som ber mig titta på den med öppet hjärta och sinne. Vad skulle det tjäna till att låta bli? Det är ju skönt att stoppa undan skepsisen en stund för att tro på det goda.
En annan av filmens stora styrkor ligger i hur Spielberg och Koepp håller sin publik investerad i berättelsen. Det är rent mästerligt hur de ständigt väcker ens nyfikenhet, utan att det känns som att man blir förd bakom ljuset. Visserligen har flera av filmens mysterier lite J.J. Abrams-syndrom, med svar som inte lever upp till de uppskruvade förväntningarna, men de håller en alltjämt fängslad från första till sista stund.
Nyfikenheten och känslan av förundran blir tillsammans med John Williams retroklingande soundtrack källan till att de där ögonblicken av filmmagi uppstår.
Skådespelet är genomgående väldigt bra. Blunt tar mest plats och är vass, även om jag tycker att hon (och det här viskar jag så tyst jag kan) spelar över en aning. Håll förresten utkik efter Courtney Grace i rollen som nyhetsankaret för NBC mot slutet av filmen. Det är en för mig okänd förmåga som verkligen stjäl showen för några ögonblick och ser till att filmen verkligen landar där den ska på det emotionella planet.
Jag känner mig snudd på manipulerad till att sätta ett högt betyg av filmens försök att ingjuta godhet och empati, så jag vill verkligen stryka under att det är en bräcklig 4:a som delas ut. Den grundar sig betydligt mer på känsla än objektivitet, då de många skönhetsfläckarna egentligen argumenterar för en 3:a. Men den där känslan ... i slutändan är det ju ändå den som betyder mest.
”Disclosure Day” har biopremiär den 10 juni.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Disclosure Day
Speltid: 2 tim 25 min
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Emily Blunt, Josh O'Connor, Colin Firth, Eve Hewson, Colman Domingo m.fl.