Starkare känslor i nya ”Wicked: For Good” än i första filmen: ”Ny nivå”

Trots massiva hyllningar, två Oscarsvinster och ytterligare åtta nomineringar, samt fina skådespelarinsatser, var jag inte särskilt imponerad av Wicked (2024). Den sitt underhållningsvärde, men världen kändes alldeles för CGI-plastigt, upptrappningen frustrerande utdragen och känslorna ytliga. Det var en okej film men inte bättre, i mina ögon.

Eftersom vi i Wicked: For Good inte ens har den riktigt stora kioskvältaren, ”Defying Gravity”, att se fram emot var det med låga förväntningar jag sjönk ned i IMAX-stolen inför visningen. Lyckligtvis visade sig min skepsis var helt obefogad. Denna andra del i Wicked-sagan är berättarmässigt och känslomässigt överlägsen sin föregångare.

Wicked: For Good är magisk nog att trollbinda de som redan älskar Broadway-musikalen och den första filmen – och förtrollande nog att snärja även de kvarvarande skeptiker som mig.

Större emotionell tyng lyfter ”Wicked” till en ny nivå

Med världen och konflikten etablerade i den första filmen kan Wicked: For Good trumma vidare med berättelsen i ett mycket effektivare tempo än tidigare. Ibland flyger handlingen till och med fram lite väl snabbt (kopplingarna till ”Trollkarlen från Oz” och Nessas karaktärsutveckling är exempel på trådar som känns stressade), men överlag är framåtrörelsen fängslande på ett helt annat sätt den här gången.

Filmens största styrka i kontrast till del ett är dock att Ariana Grandes Glinda blir en betydligt mer flerdimensionell karaktär. De inre kvalen hos Cynthia Erivos Elphaba var uppenbara redan första delen, men Glinda kändes däremot väldigt platt. I del ett är karaktären Glinda mer eller mindre fasaden av en person och Grande var tvungen att koka soppa på en spik med sin underskattade komiska timing för att hålla henne intressant. 

I For Good måste samma fasad upprätthållas i karaktärens nya roll som ”Glinda the good”, men det blir snabbt uppenbart att den raserats inom henne. Bilden av Glinda och den hon själv börjar inse att hon verkligen är skapar en pågående inre konflikt som gör henne långt mycket mer intressant att följa i andra filmen. Det ger dessutom Grande utrymme att visa upp ett bredare (och imponerande) skådespelarregister. Känslospektrat som utforskas i Wicked: For Good känns följaktligen mycket större och tar berättelsen till nya höjder.

Magi uppstår mellan Cynthia Erivo & Ariana Grande

Elphabas och Glindas öden har kastat dem i diametrala riktningar i livet. Korten de delats har gjort dem till ansikten för motsatta sidor av en kamp. Samtidigt finns där en äkta vänskap mellan dem som gör deras rivalitet engagerande, och i scenerna med Erivo och Grande uppstår magin som gör det här till en minnesvärd film. (Lustigt nog känns deras karaktärers vänskap genuint naturlig i stark kontrast till alla de onaturliga klipp som finns på skådespelarduon när de marknadsför ”Wicked”.)

Rollerna som tvingas på Elphaba och Glinda, deras inre konflikter och bandet mellan dem gör Wicked: For Good till en mörkare, mognare och mer nyanserad avslutning på sagan. Det är en fin och nödvändig motpol till allt färgglatt CGI-spektakel och det hjärta som ger filmen emotionell slagkraft.

Grande har mer av en huvudroll i Wicked: For Good, men om jag fattat det rätt kommer hon tävla om en Oscar i bästa biroll-kategorin även den här gången – och hennes chanser till vinst lär knappast vara obefintliga. Jag blir inte förvånad om blir en av favoriterna inför galan. Även Erivo lär nomineras för bästa huvudroll. 

”Wicked: For Good” kan inte bli mycket bättre

Jag svårt att se hur ”Wicked: For Good” hade kunnat göras bättre med tanke på sina förutsättningar. Trots det stannar betyget på en trea. Varför? Främst för att jag fortfarande tycker att de där förutsättningarna på många sätt är för dåliga. Den plastiga känslan finns exempelvis kvar fortfarande och all CGI är svår att svälja.

Sen ska det också nämnas att det här är en recension av en musikalfilmsskeptiker. I mitt tycke har ofta de musikalnummer som förstärker upplevelsen på en scen, motsatt effekt på en bioduk. I stället för att lyfta berättelsen och karaktärsdjupet till nya nivåer känner jag att de bryter den fjärde väggen och rubbar dramats rytm. Jag förväntar mig helt enkelt att en film ska upplevas som betydligt mer sömlös än ett scenframträdande – och det är det bara de allra mest speciella nummer som klarar av.

Med det sagt är det bara att lyfta på hatten. Det här är Hollywood-underhållning på högsta möjliga nivå och lär tillfredsställa alla som sett fram emot avslutningen på Wicked. Det lär också bli en hel del Oscarsnomineringar – som denna gången kommer att vara än mer förtjänade.

PS. Har du pengarna – se filmen på IMAX.

”Wicked: For Good” har svensk biopremiär onsdagen den 19 november. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Wicked: For Good