Spotlight

Spotlight (2015)

  • Drama
Eric Diedrichs
Uppdaterad 06 december 2019 kl. 09:21 | Publicerad 05 februari 2016 kl. 18:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Tom McCarthy
  • Manus:
    Josh Singer & Tom McCarthy
  • I rollerna:
    Michael Keaton, Rachel McAdams, Mark Ruffalo, Liev Schreiber, Stanley Stucci m.fl.
spotlight
Foto: Sony Pictures

I Tom McCarthys Spotlight får vi följa en grupp journalister under deras försök att kartlägga en pedofilhärva inom den katolska kyrkan. Dramat utspelar sig i Boston och är baserat på sanna händelser.

Året är 2001 och lokaltidningen The Boston Globe har precis fått en ny redaktör, Martin Baron (Liev Schreiber). Baron, som vill att tidningen ska börja fokusera mer på lokala nyheter, föreslår att redaktionens journalistgrupp "Spotlight" börjar gräva i ett pedofilfall där det har framkommit att ärkebiskopen har varit medveten om att en av prästerna har förgripit sig på barn, men valt att inte göra något åt det.

Läs också: Filmtopp.se på Göteborg Film Festival 2016

Även om gruppens ledare Walter "Robby" Robinson (Michael Keaton) tror sig vara medveten om den institutionella makt kyrkan har i Boston hade han aldrig kunnat föreställa sig vilket motstånd hans journalisttrupp kommer att arbeta emot. Hela systemet verkar vara genomkorrupt och ju mer de gräver desto större visar sig fallet vara.

Spotlight är en välskriven och välgjord film där i stort sätt allt klaffar. Från den sammansvetsad skådespelarensemblen bestående av bland andra Mark Ruffalo, Rachel McAdams, Michael Keaton, Stanley Stucci och Liev Schreiber till det välskrivna manuset där författarna verkar ha lagt allt krut på att göra en så rättvis skildring av det verkliga fallet som möjligt. Med detta sagt kan jag förstå all uppskattning filmen har fått även om jag inte helt håller med om den.

Läs också: Recension: The Big Short (2015)

Att Rachel McAdams fick en Oscarsnominering för sin insats är antingen ett bevis på vilken popularitetstävling Oscarn är eller ännu ett tecken på vilka lama kvinnoroller som skrivs där borta i drömfabriken, eller varför inte både och? Ruffalo har en mer tacksam roll att jobba med och lyckas bättre därefter, hans nominering kan jag acceptera. Utöver Ruffalo är Keaton filmens stjärna. Han förgyller varje scen han är med i och på många sätt vilar filmen på sina axlar.

Dessutom är berättandet oerhört konventionellt. Det är möjligt att det är svårt att ta ut svängarna i en sådan här historia och samtidigt hålla sig nära verkligheten, men jag hade velat ha lite mer slagkraft. Under filmens drygt två timmar långa speltid blir jag aldrig särskilt förvånad, berörd eller imponerad. Det är underhållande, det är bra, men det där extra finns inte.

Bäst: Hur Spotlight påminner oss om en tid när grävande journalistik var viktigare än klickmagneter och gilla-markeringar.

Sämst: Realism går i för stor utsträckning framför drama, vilket gör det glest mellan de emotionella topparna.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL