Recension: Robot Dreams (2023) – Oscarsnominerade familjefilmen är ljuvlig

Recension: Robot Dreams (2023) – Oscarsnominerade familjefilmen är ljuvlig

  • 1 tim 42 min
  • Drama, komedi
Eric Diedrichs
Uppdaterad kl. 21:12 | Publicerad 08 mars 2024 kl. 09:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vem behöver dialog när man har robotar och djur?

I dag är det Sverigepremiär för Oscarsnominerade "Robot Dreams" – en dialoglös familjefilm där bilderna sköter talan.

  • Regi:
    Pablo Berger
  • Manus:
    Pablo Berger, Sara Varon
  • I rollerna:
    Ivan Labanda, Albert Trifol Segarra, Raga Calvo m.fl.

Merparten av dagens familjefilmer är för hysteriska för mig. Hur de är att uppleva med en yngre målgrupp, fullproppad med socker, vågar jag inte ens föreställa mig. Robot Dreams kan ses som en motreaktion mot allt som heter snabba klipp, speedad musik och skrikiga fantasifoster. En perfekt film för alla oss som inte hinner läsa texten i TikTok-videos.

I ett New York bebott av djur följer vi en ensam hund utan några vänner. En dag, med sin mikrade middag framför teven, ser han en reklam som kommer att förändra hans liv – alla kan få en vän, om än i robotform. Beställt och klart. Bra blev det också, åtminstone till en början. En sommardag, efter att ha varit och badat kan inte roboten röra sig längre och blir bokstavligt talat strandad. Hunden tvingas överge sin kamrat med förhoppningen om att deras vägar korsas igen.

Recension: Robot Dreams (2023) – Oscarsnominerade familjefilmen är ljuvlig
Foto: Lucky Dogs.

Kaniner är inte att leka med

Robot Dreams är en överraskande känslosam berättelse om kärlek och vänskap. Med luftiga, men samtidigt detaljrika vyer, målas en kreativ värld upp där mycket är bekant, fast också lite tillskruvat. Under robotens tid på stranden blir han exempelvis terroriserad av en grupp gulliga kaniner för att senare stifta oväntad bekantskap med en fågelfamilj som bygger ett näste i hans utslagna kropp. Drömmar blandas med verklighet och allt kulminerar i en fantastiskt fin final.

Det känns lite som att Richard Scarrys äventyrsvärld har korsats med Richard Linklaters Bara en natt (1995) och körts igenom ett Geralds Game-filter. Och när man har något så skruvat att tillgå med, ja, då behövs ingen dialog. Dessutom vågar jag tro att Robot Dreams är lika rolig och känslosam för barn, som för oss kritikerstofiler.

"Robot Dreams" visas nu på svenska biografer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL