Recension: Nils Poppe: rolig till varje pris (2023) – legendaren sätts i nytt ljus
Dottern skapar ett kärleksfullt porträtt om sin far
En av svenska filmhistorias största stjärnor, Nils Poppe, skildras av sin dotter Mia i en ny dokumentär på SVT. Fokus ligger på att lyfta fram de mer mörka sidorna hos den vida populära skådespelaren. Filmtopps Poppe-entusiast Oskar Gustavsson Klingenstierna recenserar.
Om man är någorlunda bevandrad i den svenska filmhistorien har man koll på att Nils Poppe (1908–2000) är en av de stora legenderna. Han var på sin tid en begåvad komediaktör, dansare och seriös skådespelare. Under 1930- och 40-talet var pilsnerfilmerna som hetast, inte sällan med Thor Modéen och Åke Söderblom i huvudrollerna, men där Poppe stod för en annan variant av komedifilm. Han gillade att arbeta med pantomim och var gärna fysisk i sin gestaltning vilket gjorde att han stack ut i mängden.
Den notoriskt plikttrogna Fabian Bom är en av hans mest kända roller som resulterade i sju filmer under åren 1948–1959. Därtill spelade han huvudrollen i musikalfilmerna Blåjackor (1945) och Tappa inte sugen (1947) där han fick dansa loss med Annalisa Ericson. Inte nog med det fick han även visa prov på seriöst skådespeleri genom att bli tilldelad rollen som Jof i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957) och senare kyrkoherde i Djävulens öga (1960). Hans seriösa sida är något som inte visats i någon större utsträckning tidigare. Nu väljer hans dotter Mia Poppe att rikta strålkastarljuset mot sin fars mer allvarliga sida.
Fick telegram från Chaplin
Dokumentären är mångt och mycket en porträttdokumentär där vi får lära känna Nils Poppe på djupet. Den förhåller sig inte till en kronologisk uppbyggnad utan det är snarare enskilda händelser i Poppes liv som får agera som hållplatser under dokumentärens gång. Vår ciceron är dottern Mia Poppe som besöker åtskilliga arkiv och viktiga platser i Poppes liv för att bland annat fördjupa sig i sin fars barndom som var allt annat än ljus. Som nyfödd blir Nils bortlämnad till en änglamakerska och med hjälp av änglavakt blir han fosterhemsplacerad i Malmö.
Den fattiga barndomen är något som han sedan använde sig av i många av sina filmer och teaterföreställningar. Exempelvis skildras avsaknaden av pengar i filmen Pengar – en tragikomiska saga (1946) som fick pris på Venedigs filmfestival. Vinsten blev sedan uppmärksammad av självaste Charlie Chaplin som skickade ett personligt telegram och gratulerade Poppe.
Den allvarliga Nils Poppe träder fram
”Komikern är alltid väldigt rolig, men jag är faktiskt en seriös människa” säger Nils och skrattar. Det är ett citat som fastnat på min näthinna där han fastslår att trots att man livnär sig på att få folk att skratta är det en, mer eller mindre, seriös människa bakom masken. När skratten tystnar, filmkamerorna och strålkastarna på scenen slocknat höll sig Poppe helst för sig själv eller med familjen. Han sa i de allra flesta fall nej till att medverka i olika TV-program, kanske just för att låta privatlivet just vara privat.
Samtliga av hans fyra barn, Dan och Inga Landgré samt Mia och Thomas Poppe, och därtill hans senaste fru Gunilla Poppe medverkar och ger sin syn på hur Poppe var som far och make. De berättar om att han var en komplex person. Han kunde vara sträng, auktoritär, ha återkommande humörsvängningar och under stundom ha långvariga depressioner.
Fick en renässans på ålderns höst
Efter att några av hans filmer under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet floppat på bio var hans filmkarriär över. Dock skulle det dröja länge innan Poppe drog sig tillbaka för gott. Efter ett erbjudande om att ta över utomhusteatern Fredriksdalsteatern i Helsingborg fick han en typ av renässans när en ny följarskara fick upp ögonen för honom i samband med att Sveriges Television började sända inspelningar av hans teateruppsättningar. Där blev han känd för sina våghalsiga improvisationer som satte motspelarna på pottkanten, men busen gjordes alltid med hans säregna leende och med glimten i ögat. Mer om den tiden går att se i den kommande dokumentären Somrarna med Poppe och Rydberg som också finns på SVT Play.
Sammanfattningsvis ges tittaren en inblick i Poppes liv genom nya intervjuer och tidigare opublicerade privata videofilmer, som även ger mig som inbiten Poppe-entusiast nya rön. Dottern Mia har gjort ett kärleksfullt porträtt över sin far som på sin tid var en av de största stjärnorna i landet, men som tyvärr numera sakta men säkert håller på att glömmas bort. Många av hans filmer finns nu publicerade på SVT Play, exempelvis Pengar – en tragikomiska saga (1946) Soldat Bom (1948) och Greven från gränden (1949)
”Nils Poppe: Rolig till varje pris” går att streama på SVT Play från och med den 30 december. Dokumentären går även att se linjärt den 2 januari i SVT1 klockan 18:15.