Recension: Gran Turismo (2023)
Så skamlöst att man häpnar
På fredag är det premiär för "Gran Turismo". Filmtopps Eric Diedrichs har inte mycket gott att säga om Neill Blomkamps PlayStation-film.
Precis som Tetris, Mattel, Ty, Inc., Cheetos, Adidas – ja, till och med, BlackBerry – ansluter sig nu PlayStation till den radda av bolag som under årets gång levererat sanslöst påkostade reklamfilmer för filmpubliken. Med sig har de fått Neill Blomkamp, som på rekordfart blivit blasé. Den sydafrikanske filmskaparen lovordades 2009 med District 9, men har sedan dess släppt allt sämre och sämre filmer. Med Gran Turismo når han inte riktigt botten, bara nästan.
Mäktig undergroundstory slaktas
Så hur tar man ett TV-spel, nej, förlåt en "racingsimulator", från pojkrummen till bioduken? Frågar du PlayStation så väljer man att kretsa den runt en sinnessjuk PR-kampanj de hade med Nissan för 15 år sedan där planen var att låta världens bästa Gran Turismo-spelare ställa upp i ett riktigt mästerskap mot riktiga proffs. Som Orlando Blooms säljarkaraktär säger, "vi kan väcka 80 miljoner spelares drömmar om att bli riktiga racerförare" och således låta de med stålar köpa Nissan-bilar – och således låta en massa kids med racerdrömmar köpa PlayStation-konsoler.
Med övertydliga simuleringar av hur fränt det är att spela Gran Turismo – huvudkaraktären Jann Mardenborough, som på riktigt lyckades med bedriften att både tävla och vinna mot några av världens bästa racerförare, tränar frenetiskt med sitt PlayStation – hamras det verkligen in vilken otrolig racingupplevelse du kan ha i vardagsrummet. Det är så skamlöst att man häpnar. Brutalt tråkigt med, dessutom. Trist, för här finns i grunden en riktig mäktig underdogstory.
Djimon Hounsou räddar Gran Turismo från bottenbetyg
Mannen som ska träna Jann heter Jack Salter och spelas av David Harbour. Tänk dig klyschan med den pensionerade mästaren, som efter att trauma svor att aldrig återvända igen så fattar du grejen. Harbour är en kompetent skådespelare, men särslilt skicklig på att välja sina roller är han inte. Sedan genombrottet med Stranger Things har han nästan uteslutande synts i halvdana till urusla produktioner.
Vad som räddar Gran Turismo från bottenbetyget är ett par hyfsade racingscener och några fina scener med Jann och sin pappa Steve, som spelas av tvåfaldigt Oscarsnominerade Djimon Hounsou. Han verkar vara den enda som har bestämt sig för att ge allt, trots manusets uppenbara brister.
"Gran Turismo" har biopremiär den 11 augusti.