Filmtips för dig som älskar After Everything

Recension: After Everything (2023)

  • 1 tim 33 min
  • Drama, Romantik
Nine Selander
16 september 2023 kl. 12:09
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En klysch-bomb för tonåringar

Femte och sista filmen i After-serien är här. Tidigare filmerna har inte direkt hyllats av kritiker, men ändå klarat sig bra ekonomiskt. Läs vad vår recensent Nine Selander tycker om "After Everything".

  • Regi:
    Castille Landon
  • Manus:
    Castille Landon & Anna Todd (bokförfattare)
  • I rollerna:
    Hero Fiennes Tiffin, Josephine Langford, Mimi Keene m.fl.

Hardin (Hero Fiennes Tiffin) är hjärtekrossad efter uppbrottet med sitt livs kärlek Tessa (Josephine Langford) och lider av skrivkramp. Han reser till Portugal för att komma i kontakt med Nathalie (Mimi Keene), som han gjort fel mot tidigare i sitt liv. Samtidigt ska han jobba på sig själv, hinka i sig alkohol och försöka få sin bok skriven, för annars tvingas han betala tillbaka sitt förskott på en kvarts miljon dollar.

Tonåringar och ostälskare applåderar - resten väntar på att filmen tar slut

Jag sitter i biosalongen på premiärdagen och förvånas. Hade jag gissat skulle de flesta i publiken vara tonårstjejer i grupp – jag hade definitivt gått så i mina tidiga tonår – men det är förvånansvärt många äldre som vill se hur serien slutar. 

Stora delar av filmen får mig att känna cringe. Varför ha så många, långa scener som förmedlar exakt samma sak? Varför behövde han spendera så mycket tid med personen som han skadat och varför ska Nathalie (och Tessa) vara så kära i honom och inte bara faktiskt gå vidare i livet. Jag känner att en stor del av filmen hade kunnat förkortas och undrar hur det hade varit om de gjort en mini-tv-serie av böckerna istället med 45-60 minuters avsnitt per bok. 

Gällande skådespeleriet är Mimi Keene bra i sin roll som Natalie men Hero Fiennes Tiffin kunde slipa på hur han spelar full. 

Klyschigt och klistrigt men vackert

Har vi inte sett tillräckligt många filmer med personer som ritar hjärtan i sanden? Hjärtekrossade författare som super för mycket? Filmen är klistrigt söt och det är helt meningen. Jag kan köpa att vissa filmer är cheesy. Jag gillade exempelvis Dear John (2010), som hade några twister jag inte såg komma, och About Time (2013), som vävde in tidsresande. Men After Everything hämtar inte med sig något nytt, men kanske det är precis det som är poängen och filmer som dessa verkar vara i linje med regissören Castille Landons smak.

Det som går att lyfta fram är fotot och scenografin – båda är väldigt bra. Det är vackra bröllopsscener, snygga restauranger och butiker med perfekt färgskala. Synd bara att det inte räcker för att en film ska vara bra.

"After Everything" finns att se på svenska biografer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL