Palm Springs

Palm Springs (2020)

  • 1 tim 30 min
  • Komedi
Eric Diedrichs | Recension
13 oktober 2020
Eric Diedrichs | Recension
13 oktober 2020

Bästa tidskomedin sedan ”Måndag hela veckan”.

Vad skulle du göra om du var tvungen att återuppleva en och samma dag i all evighet? Den frågan får Nyles ställa sig många, många, många och åter igen många gånger om.

  • Regi:
    Max Barbakow
  • Manus:
    Andy Siara
  • I rollerna:
    Andy Sandberg, Cristin Mioloti, J.K. Simmons m.fl.

Den numera Disney-ägda streamingtjänsten Hulu har spottat ut sig en fräck komedi där tidsvisarna rör sig framåt medan kalendern står still. Palm Springs, regisserad av Max Barbakow, har nämligen anammat det gamla Måndag hela veckan-konceptet och försatt sina huvudroller i en infernalisk evighetsmaskin där en och samma dag återupplevas i all evighet. Det är ett numera klassiskt upplägg hopplöst att förnya, men med fin skådespelarkemi och ett välskrivet manus känns det förvånansvärt piggt.

När vi introduceras för Nyles verkar han löjligt självsäker, som om han kan förutse utfallet av de minsta av gester. Det kan han också. Han har nämligen upplevt denna dag i en oändlighet och har haft gott med tid för att lära sig göra det bästa av det mesta. Dagen till ära (som alla andra dagar) ska ett bröllop hållas och han är en av gästerna. Men just denna gången slutar det inte riktigt som den brukar när brudens smått alkoholiserade syrra, Sarah, sugs nämligen in i Nyles tidsloop.

I jakten på en väg ut börjar de finna något som det båda har saknat, en mening i sin tillvaro. Det blir startskottet på en vacker vänskap, och kanske något mer…

Den stora styrkan i Palm Springs ligger i kemin mellan huvudrollsinnehavarna Andy Sandberg (Nyles) och Cristin Mioloti (Sarah). De har slående komisk tajming och deras intresse för varandra känns genuint. Särskilt vass är Mioloti, som kan gå från spritt språngande galen till ömsint och jordnära, utan att det någon gång känns som att hon ”skådespelar”. Sandberg får inte möjligheten att visa upp samma register, men är bra som pretentiös-och-livstrött- snygging som sökande efter harmoni i tidskarusellen genom att förföra så många bröllopsgäster som möjligt.

I och med det skickliga skådespelet och det vassa manuset, blir jag oväntat berörd av Palm Springs. Förmodligen är det för att Nyles och Sarahs jakt på mening, på något vis understryker det fina som finns i våra vardagliga liv, men som vi kanske inte riktigt tänker på. En smula sentimentalt kanske, men fint likväl. Att vi dessutom ser J.K. Simmons i en av birollerna gör inte saken sämre.

För fler filmtips, spana in vår lista med årets bästa filmer.

För fler recensioner --> Scrolla vidare!