Filmen Palio

Palio (2015)

  • Dokumentär
Filmtopp Admin
Uppdaterad 07 december 2019 kl. 12:12 | Publicerad 02 april 2017 kl. 13:04
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Palio – ett rävspel redan vid starten

  • Regi:
    Cosima Spenser
  • Manus:
    John Hunt & Cosima Spenser

Bild från hästloppet Palio

”Tornet”, ”Snäckan”, ”Gåsen” och ”Örnen" är bara några av de contradorer, som är med i den stora tävling som går av stapeln i Siena varje år. En hästkapplöpning där 10 ryttare slåss om makt och berömmelse på det lilla torget mitt i staden. Ett lopp om korruption, makt, pengar och vem som är störst och starkast. Gemensamma nämnare som många kanske kopplar ihop med Italien. I alla fall gör jag det. I filmen Palio känns det som att den fördomen besannas. I alla fall till en viss del.

Innan starten försöker ryttarna köpslå med varandra, ge pengar, tjänster för att på så sätt vinna tid eller kanske rent av köpa sig en plats i loppet. Den som vinner blir hyllad som en kung på torget och den som kommer sist… ja, han kan råka ut för egentligen vad som helst.

Vi får följa flera ryttare och deras resa mot framgång. Eller motgång. Vi får möta legender inom ”sporten” där de mer än gärna berättar om vad Palio är och står för. En sport som verkligen inte är för vem som helst och den som ger sig in i den ska verkligen veta varför, hur och vad den går ut på. Palion känns väldigt mycket som ett sätt att kunna visa sig som herren på täppan mer än att visa ett lopp. Här får alla fula knep tillåtna och deltagarna vinna hur de vill. På gott och ont. Det är även tillåtet att slå den andra ryttaren med sin piska. Den trånga banan gör också att många ryttare och hästar rider in i väggen eller faller av hästen vid en skarp sväng.

Palion har pågått från kanske medeltiden, men den nuvarande formen sägs ha kommit till under 1700-talet. Deras kläder påminner också om den tiden och ryttarna rider barbacka. En tradition som många tror har förändrats med tiden och idag är en väldigt stor grej i staden.

Palio är en film som verkligen visar på hur Italien är. Som nämnt tidigare berörs många fördomar vad gäller korruption och spel om makt och pengar och här får vi se hur det faktiskt kan gå till. Till och med i en sport. Även om det i sig inte är något jag gillar, kan jag inte låta bli att hänföras av spektaklet. Jag vill ju så gärna rida på en barbacka häst i en medeltida uniform och bosätta mig i det lilla samhället.

Fredrik Redestad

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL