Omtalade noir-thrillern ”The Secret Agent” är sevärd – men saknar spänning

När Oscarsjuryns lista med nomineringar offentliggjordes fanns den brasilianska filmen The Secret Agent med i hela fyra kategorier – inte minst den för bästa film. Förväntningarna var därför höga när jag fick se den på en förhandsvisning i Göteborg, och visst börjar den med en helt fantastiskt snygg scen som sätter filmens mystik, men ganska snart utvecklas det till en händelsefattig historia.

LÄS OCKSÅ: Spänning på högvarv i ”Unfamiliar” – ny spionthriller som nu släpps på Netflix

En jagad man som söker försoning

Wagner Moura, som Oscarsnominerats för sin insats i filmen, spelar en diskret man vid namn Armando, som reser till Recife i nordöstra Brasilien för att återförenas med sin son. I en tid där landet styrs av korrupta ledare blir Armando, vars förflutna vi vet väldigt lite om, snart måltavla för makthavare som vill avrätta honom på grund av en gammal konflikt. 

Samtidigt som Armando försöker spela osynlig, och ducka de lönnmördare som är ute efter honom, strävar han efter att hitta försoning med sin familj för att förhoppningsvis påbörja ett nytt kapitel i livet.

LÄS OCKSÅ: Den danska kriminalthrillern tittarna inte kan få nog av på SVT Play

Snyggt och välspelat – men för lite nerv i ”The Secret Agent”

”The Secret Agent” är en film för cineaster och de nostalgiker som älskar 70-talets politiska noir-rullar. Fotot är verkligen makalöst snyggt med långa tagningar och ständigt genomtänkta kompositioner i ett böljande klimat, och regissören Kleber Mendonça Filho lyckas hela tiden få sina karaktärer att säga mycket utan att använda sig av för stora gester. Berättandet är fullt av minimalistiska nyanser, och en stor del av filmens tjusning finns mycket riktig i det subtila och mänskliga.

Men som thriller betraktat blir paketeringen av filmen till slut hämmande. The Secret Agent rör sig väldigt långsamt framåt. Även om den lyckas bibehålla min nyfikenhet kring Armandos historia och vad som kommer att hända med honom, så finns det få scener med nerv. En film med mer sorg än spänning. 

Jag får svårt att inte tänka på ”One Battle After Another” som nominerats i samma Oscarskategori, och som också bär ett politiskt tema. Två olika filmer, men Paul Thomas Andersons pärla fängslar så pass mycket rakt igenom att den känns som en nittiominutersfilm – max. Förvänta dig inte att underhållas på samma sätt av The Secret Agent. Inte på långa vägar.

The Secret Agent har ingen omedelbar spänning och kräver vårt tålamod, utan att nödvändigtvis belöna det. Men den ger utrymme åt en och annan viktig reflektion som – i kombination med det läckra hantverket – ändå gör den sevärd.

”The Secret Agent” har biopremiär nu på fredag, den 6 februari.

Info om: The Secret Agent (2025)