Nya svenska thrillern ”Doktor Glas” ger biopubliken magnetisk spänning

”Doktor Glas” har byggts upp som en av årets mest omtalade filmer. Denna moderna version på Hjalmar Söderberghs romanklassiker med samma namn, vill erbjuda biobesökarna något de inte ser särskilt ofta på den svenska filmscenen. En underhållande thrillereskapad i Stockholms innerstad med hög puls, moraliska gråzoner och starka scener.

Om man lyckas leverera? Ja. Till det stora hela är det här en välberättad och förvånansvärt stark filmupplevelse. Det är bara att konstatera att Doktor Glas pallar trycket och lever upp till sin hajp.

LÄS OCKSÅ: Mads Mikkelsens danska succéfilm från 2025 finns nu att se hemifrån

Gabriel gör det till sitt viktigaste uppdrag att rädda Helga

Jag har noll relation till originalverket, mer än att jag känner till upplägget och bokens ikoniska rader ”man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.” De yttras även i filmen, här av Isac Calmroth som spelar huvudrollen Gabriel Glas. En på ytan pålitlig och skötsam person, som blivit läkare i ung ålder, men som får en brinnande besatthet för en av sina patienter – den stora modestjärnan Helga Gregorius (Thea Sofie Loch Næss). 

Ganska omgående visar det sig att Helga har en våldsam make, den framgångsrike excentrikern och författaren Patrik Gregorius, spelad av Christian Fandango Sundgren. Lika snabbt börjar Gabriel tumma på sina gränser som läkare för att hjälpa henne. Det leder till känsliga hemligheter som snart utvecklas till ett livsfarligt nät av lögner. Gabriel borde dra sig ur, men förblindad av kärleken till Helga är han beredd att sätta allt på spel för att frigöra henne från sitt äktenskapliga fångenskap.

LÄS OCKSÅ: Hyllade storserien kan fortsätta ”resten av livet” – säsong 2 är på väg

”Doktor Glas” visar vad svensk filmindustri borde göra mer av

Calmroth gör här sin manusdebut, och även om han är skyddad under den meriterade regissören och medförfattaren Erik Leijonborgs vingar, så känner man att hans hunger och framåtanda genomsyrar berättandet. Doktor Glas skippar nämligen de långa uppbyggnaderna. Istället inleder den väldigt direkt och fortsätter på samma inslagna väg, med konkret spännande scener som avlöser varandra. Det fungerar väldigt väl och ju längre vi följer med Gabriel ut på den styva linan, där ett enda snedsteg kan förstöra allt, desto mer magnetisk blir upplevelsen.

När eftertexterna börjar rulla är jag så pass investerad i filmen att jag hatar att den tar slut. Jag tror att den hade tjänat på att vara något längre, men sådan ångest bör väl egentligen betraktas som positivt. Visst, det finns ett tacksamt underlag i boken, men Doktor Glas är likväl en tydlig påminnelse om att svenskar visst kan göra genrefilm. Det här är kompetent genomfört på alla plan. Jag gillar särskilt hur man behandlar stora teman som svartsjuka, besatthet och kärlek, utan att tappa fotfästet. En omtumlande thriller som jag skulle rekommendera vem som helst att se.

”Doktor” Glas har svensk biopremiär nu på fredag, den 27 februari.

Info om: Doktor Glas (2026)