”No Paradise If You Are Killed by a Woman” är snygg men ”kunde ha berört mer”
En kurdisk prickskytt söker sin kidnappade syster i Mosuls ruiner. Snyggt, viktigt och spännande men filmen glömmer att låta oss känna med henne.
Recension: "No Paradise if You Are Killed by a Woman" (2026) - en viktig film som saknar känslan
Titeln är ingen poetisk utsmyckning. Bland IS-krigarna fanns en föreställning om att den som dödas av en kvinna går miste om paradiset och det gör varje kula från Vyans gevär till en dubbel förödmjukelse. Det är en fantastisk utgångspunkt för en krigsfilm och den norsk-kurdiske regissören Halkawt Mustafa vet precis hur stark den är. Frågan är bara om han vet vad han ska göra med den.
Från Norge till Mosul
Vyan (Avan Jamal) växte upp i Norge, dit hennes föräldrar flydde för att ge döttrarna ett tryggare liv. Ödet slår till med grym ironi sommaren 2014 när familjen är på besök i irakiska Kurdistan just som IS rullar in. Föräldrarna dödas och Vyan och lillasystern Helin förs bort och säljs som slavar. Vyan lyckas fly, tar sig till ett kvinnligt peshmergaförband och blir en av dess skarpaste prickskyttar. Helin finns kvar någonstans i Mosul, bortgift med en IS-krigare som själv är prickskytt.
Filmen No Paradise if You Are Killed by a Woman tar sin början 2016 och öppningen är imponerande. I en lång, obruten tagning glider kameran genom ett hål i en vägg och följer Vyan genom sönderbombade gator in i en raserad kyrka.
Ruiner som berättar
Filmen är delvis inspelad i det som finns kvar av Mosul och det märks. Väggarna bär verkliga ärr och de långa, stilla bilderna över staden har en tyngd som ingen kulissbyggare kan fejka. De vackraste stunderna är ändå de tystaste. Kvällarna i skyttevärnet när Vyan skriver brev till sin syster, ifall hon själv inte skulle överleva för att säga orden högt. Där för en kort stund öppnar sig filmen. Det finns också scener som verkligen sitter. En sekvens med en bilbomb är nervpirrande på riktigt och för en gångs skull får vi se rädslan hos soldaterna, inte bara modet.
Ett ansikte av sten
Problemet är att rädslan sällan syns hos Vyan själv. Avan Jamal gick på ett riktigt prickskytteläger inför rollen och hon är fysiskt helt övertygande. Men hennes Vyan har samma stelnade ansikte från första till sista scenen. Det är fullt begripligt. En kvinna som har överlevt det Vyan har överlevt har all anledning att stänga av. Men när hon stänger av, stängs vi också ute. Det hjälper inte att filmen hoppar över förvandlingen. På ett ögonblick går Vyan från skräckslagen fånge till närmast odödlig krigare och ibland känns hon mer som en actionhjältinna än som en människa av kött och blod.
När hjältinnan inte riktigt låter oss in får handlingen bära mer och där börjar det knaka. Mittpartiet bygger på samma mönster om och om igen. Vyan smyger fram med pistolen, närmar sig ett skyttevärn, väntar i dörröppningen och slår sedan till. Första gången är det spännande. Tredje gången börjar man undra om IS hade en separat budget bara för prickskyttar. Här och där skaver också logiken med ett och annat telefonsamtal som rimligen aldrig borde ha gått fram.
Systrarna vi aldrig lär känna
Det som verkligen saknas är ändå inte action, utan förlust. Vi får bara några korta glimtar av Vyan och Helin innan allt rasar. Det gör att den stora räddningsaktionen saknar sin känslomässiga grund. Vi vet att Vyan älskar sin syster men vi får sällan känna det. Hade filmen låtit oss leva lite längre med systrarna och deras familj hade varje steg genom Mosul vägt så mycket tyngre.
Ett modigt och stillsamt slut
Däremot gör filmen ett klokt val när det verkligen gäller. I stället för den stora, dramatiska final som genren skriker efter väljer Mustafa ett lugnt och jordnära slut som känns ärligt mot verkligheten. Det är filmens bästa ögonblick.
Något som också ska lyftas är att det är värdefullt att den här berättelsen äntligen berättas av en kurdisk filmskapare, med kurdiska skådespelare, i stället för genom ögonen på en amerikansk soldat. De kvinnor som stred mot IS förtjänar sin plats på bioduken.
No Paradise If You Are Killed by a Woman är en fin, vacker och viktig film med en stark grundidé och bilder som stannar kvar. Men den håller sina känslor på lika stort avstånd som Vyan håller sina mål. Jag lämnar salongen med en känsla av att ha sett något imponerande, snarare än något som verkligen gripit tag. Jag hade så gärna velat känna mer!
”No Paradise if You Are Killed by a Woman” finns att se under Stockholms Filmfestival.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: No Paradise If You Are Killed by a Woman
Speltid: 1 tim 50 min
Regi: Halkawt Mustafa
I rollerna: Avan Jamal, Thorbjørn Harr, Kanar Sarchl, Kirsti Lovas, m.fl.