Beck - rum 302 (2015)

I den 27:e Beck-filmen hittas en ung kvinna mördad på ett hotell. Samtidigt sker en fräck bilstöld. Martin Beck (Peter Haber) och Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) får fallet på sitt bord. En ny rotellchef har också kommit till polisstationen som vill se snabba resultat. Beck och hans team finner olika spår som pekar på Stureplan och dess nattliv.

Ett problem som ibland kan uppstå, när man spelar in 8 filmer parallell, är att vissa scener från olika filmer ska spelas in under samma dag.

I en scen i Beck - Rum 302 är det midvinter för att det sedan skifta till vår för att sen skifta tillbaka till vinter igen. Sådant kan jag störa mig på något enormt, eftersom det känns både störande och skickar en signal till mig som tittare att produktion inte togs på 100% allvar.

Något annat som jag kan störa mig på är att när svenska massdussin-deckare har tagit in statister till vissa biroller. Replikerna kan ibland då fällas på samma nivå som barn gör under ett rollspel i mellanstadiet.

I Beck - Rum 302 blir jag därför överraskad gällande birollsprestationerna. Mina farhågor uteblir (nästan) då det faktiskt är en rätt bra rollsättning rakt igenom filmen. Även de små birollerna (om man bortser från första scenen som bjöd på rätt lökigt skådespel).

Filmen då? Ja, denna Beck-rulle har framför allt mer humor än vanligt och den funkar. Själva storyn är okej tack vare att den tar olika vägar. Vi får också en lite mer djupare skildring av olika karaktärer, framförallt runt Oskar (Måns Nathanaelson). Däremot saknar jag den riktiga spänningen. Något direkt klimax kommer aldrig och ibland blir det lite väl segt. Inte heller bjuds det på några direkta överraskningar och jag undrar varför man egentligen gör fler filmer, eftersom inget  direkt nytt har tillförts.

Med tanke på att  Peter Haber sagt att det aldrig skulle bli fler filmer i serien, kunde vi förväntas oss mer.

Cash is king.