Trolljakten (Säsong 1)

Netflix har återigen öppnat plånboken och införskaffat sig en ny Netflixexklusiv TV-serie. Den här gången rör det sig om en animerad serie skapad av självaste monstergurun, Guillermo Del Toro (Pans Labyrint, Hellboy, Pacific Rim). Trollhunters är inte en TV-serie som enbart riktar sig till barn och ungdomar, utan något hela familjen kan roas av. Den något töntiga svenska översättningen, Trolljakten, som serien här i Sverige kallas kanske får den oaktsamme att först tro att så är fallet.

Om jag försöker mig på en liknelse så skulle jag vilja påstå att Trolljakten är ett kärleksbarn av Buffy the Vampire Slayer och Stranger Things med en hint av Del Toros tidigare skapelse Pans Labyrint (2006). Det råder ingen tvekan om att han har en förkärlek för monster av olika slag, vi får stöta på en uppsjö av olika typer av troll, onda väsen och trädgårdstomtar. Vissa delar blir faktiskt så mörka att det kommer att vara lite för läskigt för de allra minsta - jag rekommenderar att du själv tittar igenom ett avsnitt eller två innan du låter dina barn ta del av det (du känner dina egna barn bäst helt enkelt).

Vid sidan om alla monster och trollbekämpning får vi även lära känna vår protagonist, Jim Lake Jr., och hans bäste vän Toby (Charlie Saxton). De är de typiskt ocoola eleverna på ett vanligt amerikanskt High School som bara hänger med varandra och oroar sig över saker som ungdomar gör i den åldern. Jim är i hemlighet hopplöst förälskad i en av de populära tjejerna på skolan, Claire (Lexi Medrano) - hon växer tacksamt fram som seriens starka kvinnliga förebild i en i övrigt mansdominerad ensemble. Kelsey Grammer (Fraiser, Cheers) agerar fadersfigur i trollformat och Ron Perlman (Hellboy, Sons of Anarchy) agerar ondskefullt troll.

Jim Lake Jr. spelas av Anton Yelchin (Star Trek, Green Room) som tyvärr omkom i en olycka under 2016. Otroligt sorgligt. Del Toro har sagt att han vägrade att ersätta hans röstroll, vilket i en animerad serie, som redan var färdiginspelad, hade varit enkelt. Trolljakten blir därmed en av Yelchins absolut sista verk och det är utan tvekan en stor talang världen förlorat.

Avslutningsvis vill jag även slå ett slag för det rent visuella. Med ett sinne för detaljer har Guillermo Del Toros vision förverkligats genom DreamWorks Animations (Shrek, How to Train Your Dragon, Kung Fu Panda) gedigna arbete. Det är en slående vacker serie som troligtvis hade fungerat sämre som en live-actionserie med CGI-inslag. Manuset är fullt av blinkningar och påskägg för oss vuxna och diverse viktiga sensmoraler för de yngre (och vissa vuxna). Kort och gott är det en varm rekommendation från min sida. Med 26 avsnitt á dryga 20 minuter erbjuder Netflix här en trevlig underhållning för hela familjen i lagom längd.