Thunder Force (2021)
Melissa McCarthy och Octavia Spencer försöker rädda Chicago.
Äkta makarna Melissa McCarthy och Ben Falcone jobbar tillsammans i ny film. I Thunder Force ska McCarthy och Octavia Spencer tillsammans försöka rädda sin stad som superhjältar. Tyvärr lyckas de inte rädda filmen.
Efter att världen i början av 80-talet träffats av kosmiska strålar förvandlades vissa människor till så kallade "missdådare" som härjar i städerna. När Emily (Octavia Spencer) bara är ett litet barn dödas hennes föräldrar en dag av missdådare och hon bestämmer sig för att en dag stoppa dessa från att skada fler människor.
Flera år senare har hennes bästa ungdomsvän, Lydia (Melissa McCarthy) blivit lat och spenderar större tiden av dagarna med att dricka öl. När Emily inte dyker upp på klassåterträffen bestämmer sig Lydia för att gå till Emilys stora forskningslabb för att hämta henne. Där råkar hon injicera sig själv med en spruta som ger henne superkrafter. Detta blir starten av Thunder Force, en superhjälteduo som ska få stopp på missdådarna.
Superhjältarna lyckas inte lyfta filmen.
Det kanske låter som en rätt krånglig handling, men det är det verkligen inte. Det är snarare jag som inte lyckas förklara filmen. Delvis beror det på att jag själv inte förstå vad Ben Falcone vill få ut av den. Trots en superklassisk handling, som vi kanske sett lite för ofta - ni vet där en vanlig människa får i sig något och råkar bli en superhjälte - så lyckas det ändå inte i Thunder Force få ut något av det.
Istället är det en film som redan från första minuterna haltar sig fram och drar ut på mer eller mindre varje scen och halvroligt skämt. Ett par lite småspännande och coola scener höjer tempot något, men inte särskilt länge. Filmen hade utan problem kunnat vara en halvtimme kortare. Om det hade höjt betyget särskilt mycket är svårt att säga, men då kanske vi hade sluppit världens längsta träningsmontage.
Melissa McCarthy gör så gott hon kan för att få oss att skratta och lyckas faktiskt ett par gånger. Om det är på grund av manuset och regin av hennes make, eller bara hennes allmänt roliga personlighet och egenskaper på skärmen kan jag heller inte svara på. Däremot är hon en av få som faktiskt lyckas vara roliga i en komedi som till stor del saknar humor. Jason Bateman bidrar även han till skratt men ges tyvärr inte särskilt mycket tid i rampljuset.
Med tanke på den ändå rätt stjärnspäckade ensamblen som Falcone har fått med sig så är det en stor besvikelse att han inte lyckas få ut mer. Grundhandlingen har fungerat många gånger förr och skådespelarna är kända för att vara roliga. Trots det lyckas varken handling eller skådespelare lyfta filmen eller mina mungipor särskilt högt.